måndag 26 augusti 2013

Englands sydkust snart avklarad

Så, nu har jag äntligen fått lite tid att skriva ett riktigt inlägg med många bilder. Jag har skickat ut Erik och Gustav i sittbrunnen och sitter inne i salongen med mitt efter-maten-kaffe. 

Vi ligger i Weymouth marina och njuter av den ljumma kvällen. Tidigare idag har vi utfört olika uppdrag. Erik har monterat sjökojer och kopplat ihop alla våra navinstrument. Numera kan vi få reda på vad klockan är i samma instrument som visar djupet, det var absolut nödvändigt att få det gjort sa han och nu är han väldigt stolt över de små siffrorna. 

Gustav och jag tog barnvagnen och gick på inköpsrunda. Vi köpte sjökort, mantågsnät (så rymmer inte fendrarna eller Gustav) och mat inför Biscaya. När kundvagnen började bli full av mat och Gustav samtidigt tröttnade på att vara i en affär skickade jag ett nödmeddelande till Erik om att han fick komma och rädda mig. Vi lämnade affären 1000 kr fattigare men med en himla massa mat. Barnvagnen var full, Gustav fick sitta på magen, den stora ryggsäcken var full och vår lilla ölkärra var lastad med ett storpack blöjor och tunga burkar. Storhandling. Bäst att bunkra med många kakor när pappa ska följa med över Biscaya (han offrade till och med MC-körning). 

Nattseglingen gick förresten bra. Gustav sov nästan lika bra som vanligt (vilket inte säger så mycket) och vi sov nästan inget alls eftersom båten rullade från sida till sida i den akterliga vinden. Men det var riktigt mysigt att ha nattvakter. Jag drack kaffe, mumsade ingefärskakor och läste en underhållande bok på den första. Under den andra blåste det upp så då rullade jag ut förseglet och upptäckte att vi gjorde 7-8 knop. Vilket var både bra och dåligt. Skönt att segla fort, men det tog oss samtidigt till en punkt med mycket motström som vi helst ville komma till när strömmen vänt. Vind mot vågor kan vara väldigt obekvämt, något som vi förr inte hade varit speciellt rädda för. Men det är skillnad nu när det inte funkar att sitta i sittbrunnen i lä och hålla ut, nu måste vi ständigt vara beredda på att byta en bajsblöja hur obekväm sjö det än är. Så vi bestämde oss för att gå innanför Isle of Wight istället. Där i the Solent gled vi stundtals fram i noll knop om man kollade på farten genom vattnen men i 4,5 knop med strömmens hjälp. Vi satt och njöt i soldiset medan Gustav kröp omkring på sittbrunnsdurken, vilket är en av hans favoritsysselsättningar. 

På kvällen, ett dygn senare, kom vi fram till Studland Bay utanför Poole. Där ankrade vi och väntade ut de västliga vindarna som blåste i lördags. I går hade vi en kort seglats till Weymouth som började lite annorlunda. Precis när vi skulle dra upp ankaret kom det en dubbelkajak paddlande mot oss. På den satt en grupp barn eller ungdomar som viftade och skrek. Efter en liten stund förstod jag att de skrek att de sjönk och att de menade alvar. Det såg först ut som om de skulle nå fram till oss men sen tog strömmen dem in mot klipporna och den grundare delen så vi kunde inte köra fram till dem. Jag gjorde då ett Mayday-utrop på VHFen som blev besvarat direkt av Portland Coast Guard. Samtidigt kom en motorbåt körande som Erik viftade till sig. De körde bort till kajaken och började ta ombord några. Sen kom två motorbåtar till. Även sjöräddningen dök upp efter en liten stund. Vi kunde inte göra så mycket mer än meddela kustbevakningen vad som hände. Allt gick bra, alla sju mådde bra och kördes iland där de blev undersökta av sjöräddningen. Väldigt skönt att de fick hjälp så fort och tur att vi såg dem. Vi fick fart på vårt eget säkerhetstänkande, dags att packa grab-bagen. 

Jag fick göra paus i mitt skrivande för att gå ut ur marinan. Nu ligger vi istället på en väntbrygga så att vi kan gå tidigt i morgon innan den första broöppning. Målet är Fowey där Emelie och Alan bor, nästan 100 nm. Det ska bli superkul att komma dit igen, tre år sen vi var där med Cantare. Vem hade kunnat tro att jag skulle återvända så snart med ny båt, make och son. Kanske Emelie =)






















torsdag 22 augusti 2013

Gustav funderar på det här med ström


Eftersom strömmen inte går åt vårt håll förrän kl 18 idag har vi haft det lugnt i hamn. Eller, det regnade på typiskt brittiskt vis fram till 14 och sen tog vi en skön familjedusch så vi kände helt enkelt inte för att ge oss av. Välj själv. 

Nu gör Erik klart skepp medan Gustav åker på min mage upp till torget där det finns gratis wifi. Vi ska ladda ner den senaste väderfilen. Sen får vi se om det kanske är dags för den första nattseglatsen. Vi känner oss som nybörjare och osäkra på hur det kommer funka nu när Gustav är med. Men det hade varit skönt att testa inför Biscaya. Det verkar nämligen inte som om vi lyckas lura med oss Emelie och Alan.

Nu ser jag lite blå himmel mellan molnen. Dags att fortsätta. Kanske kanske kan vi segla.

onsdag 21 augusti 2013

Dover

Ännu ett snabbinlägg här, vi är i Dover och turistar för fullt. Vi har precis kommit ner från fästningen / slottet och står nu på torg med gratis internet. I morgon skall vi ta det lugnt efter två tidiga morgnar i rad,vi har köpt en massa gott och planerar lyxfrukost. 

tisdag 20 augusti 2013

Dunkerque

Vi hoppade över Belgien och gick till Dunkerque i Frankrike istället. Tyvärr blev det motor de 75 sjömilen hit men det var vindstilla och soligt vilket aldrig skadar. Nu strosar vi runt och njuter av en härlig fransk kväll, tidigt i morgon (innan kl 8 när hamnkontoret öppnar) far vi mot Dover. 

söndag 18 augusti 2013

Ostköp och -vind

Vi har väl båda två kommit fram till att vi inte är så intresserade av Holland. Inget ont om Holland men vi vill ju vidare. Till Fowey, över Biscaya, sedan skall vi ta det lugnt och även ta del av landvärlden. Med den överenskommelsen nöjde vi oss med att bara stanna en eftermiddag i Amsterdam. Amsterdam är ju en fantastiskt go stad men kanske lite för lättillgänglig för att den skall vara värd ett längre båtstopp. Vi gick runt i stadsdelen Jordaan och tittade på folk och åt en bit mat. Kändes kul att ha en hel flora olika människor att titta på efter den ytterst homogena vita-par-i-övre-medelåldern-population som håller till i hamnarna. Ju längre bort från Sverige vi kommer desto mer exotiska blir vi i deras ögon och när vi dessutom har en söt och social Gustav att slänga fram blir vi snabbt grannbåtarnas favoriter.

För att ta sig genom Amsterdam måste man gå i eskader mitt i natten. Det är nämligen bara då de öppnar broarna i centrum för segelbåtar. Brovakterna kunde bara vagt säga att vi skulle vara beredda att gå från 00.30 men Maria hade på känn från förra gången att det förmodligen inte skulle bli av förrän efter kl 02. Vår grannbåt innanför skulle sitta vakna fram till det var dags men vi bestämde oss för att sova med VHF-en på och stiga upp när vi hörde något. Om inte annat så skulle ju grannarna behöva väcka oss för att komma iväg tänkte vi. Kl 02.20 började det spraka på VHF-en, eller om det var något på Holländska som sades, och tre minuter senare var vi uppe på däck och kastade loss för att hinna igenom broarna. Vi var kanske tio segelbåtar som gick söderut och efter ett tag mötte vi en liknande armada som gick norrut. Gustav nosade på nytt sovrekord och vaknade inte till förrän vid fyratiden när vi bara hade någon bro och en sista sluss kvar. Runt femtiden var det hela klart och vi kunde gå och lägga oss för några timmars extrasömn.

Från Amsterdam har vi dundrat vidare söderut. Vår goa Penta kan ge oss sju knop om det inte är någon motvind (än så länge rent hypotetiskt, vi har haft motvind varje dag sedan vi lämnade Sverige) eller motström men vi brukar nöjda oss med sådär fem och en halv. Vi tog ett snabbt nattstopp utanför staden Gouda, köpte en ost, och fortsatte söderut morgonen efter. Igår eftermiddag kom vi fram till den mysiga pyttelilla staden Willemstadt och då det blåser sydvästlig kuling ute på Nordsjön har vi idag söndag tagit en vilodag / fixardag. Vi vill ha lite säkerhetsgrejer klara innan vi korsar Engelska kanalen och dessutom har vårt tvättberg börjat nå Kebnekajsehöjder. I morgon tänkte vi gå de sista tre timmarna ut till Stellendam och slussa ut oss i havet igen. Kanalerna är mysiga och så men det finns en gräns för hur många slussar och broöppningar man klarar av. Från Stellendam går vi under tisdagen söderut mot Belgien och på onsdag skuttar vi över kanalen till Dover om allt går som vi tänkt oss. Ett jättehögtryck håller på att parkera över Engelska kanalen lagom tills vi kommer ut och det ser ut som att vi först får stiltje och sedan en mysig ostvind som kan putta oss i rätt riktning längs kusten. Vi kanske till slut får lite nytta av den där masten, fram tills nu har vi funderat på om det var ett misstag att över huvud taget ta med den på resan.

Sakta men säkert börjar komma-iväg-stressen ge med sig och livet ombord börjar bli riktigt härligt. Det kommer bli ett bra år det här.

torsdag 15 augusti 2013

Vardagsliv

Precis som förra resan tar det ett tag innan man kommer in i långseglarlivet och får till allt på båten. Det var först på IJsselmeer som jag började använda Monitor (vindrodret) förra gången och så blev det även den här gången. Igår kunde vi segla en liten stund och då passade vi att koppla in vår outtröttliga styrman. Den här gången var det inte lika trevande som sist utan gick riktigt bra. Balanseringen av båten är inte optimal ännu men det kommer nog med övning.

Vi har även upptäckt att vi haft brytaren fel på vindgeneratorn. Den har inte gett någon laddning men snurrat långsamt, så vi började misstänka att något var felkopplat. Efter en del mätningar och tester visade sig att den varit avslagen hela tiden. Nu laddar den även i svaga vindar, men den är också lite mer ljudlig. I natt vaknade jag av att den gick igång, även Gustav vaknade, så i fortsättningen stänger vi av den inför natten om vi inte är i stort behov av laddning.

På tal om laddning, så funderade jag i våras på hur bogpropellerbatteriet får laddning men lyckades bara hitta kablar från landströmmen. Detta glömde jag såklart bort sen även om jag då nämnde för Erik att jag tyckte det var konstigt. När Erik för några dagar sen låg och väntade på en broöppning blåste det upp och blev lite trångt med andra båtar så att han behövde använda bogpropellern för att hålla sin plats. Han höll inne knappen ganska länge, vilket jag reagerade på där jag låg i akterhytten och vilade. Efter en liten stund dog bogpropellern och jag fick skynda  mig upp. Säkringen var hel och efter en liten stund gick bogpropellern igång igen. Vi antog att den hade någon slags inre automatsäkring som kopplat in sig själv igen. Igår när vi skulle slussa ut märkte jag att bogpropellern var klen och dog några gånger. Då kom Erik på att vi inte haft landström på länge så batteriet kanske började bli tomt. Aha, så var det såklart. Vi kopplade ihop husbatterierna med bogpropellerns och plötsligt var bogpropellern som ny igen.

Det tar som sagt ett tag att komma på allt som behöver fixas och få tid till att fixa det. Men det börjar bli mer ordning i vår båt och vi börjar känna oss mer och mer avslappnade.

Igår kom vi till en liten by som heter Durgerdam precis innan Amsterdam och tänkte bara stanna till över natten för att kunna gå in tidigt till staden. Men här var så charmigt att vi tog en tur till den enda restaurangen som fanns på den enda gatan i byn. Så nu har vi haft en lugn morgon efter den lite sena kvällen.

Vädret fortsätter att vara blåsigt ute på Nordsjön så vår plan är att fortsätta ner mot Stellendam på kanalerna. Om det sen blir bättre vindar i början av nästa vecka kommer vi vara redo att ge oss av mot England.

Akvedukt

Erik tappade i en fender och hoppades att den skulle blåsa mot oss.

Det gjorde den inte.

Handvevad linfärja av äldre modell i den lilla mysiga byn.

Fria där vi ligger nu.

Erik och Gustav på byns enda restaurang.



söndag 11 augusti 2013

Vi tuffar på

Det är på något vis skönt att se att det blåser stark sydvästvind ute på Nordsjön nu när vi är inne i de holländska kanalerna. I rätt vindar hade det gått snabbare att gå utanför kusten men jämfört med rak motvind som vi hade haft där ute så är det mest effektivt att tuffa på bland kossorna här inne. Dessutom är det ganska mysigt. Kanalerna är ofta högre belägna än landet runt omkring så man sitter liksom och tittar ner på omgivningarna. Som att åka långfärdsbuss ungefär när man kommer upp litegrand och kan se över alla bilar, fast utan reseledare då. Istället för ett fällbart säte har man en hel sittbrunn och när man är hungrig så kan man laga sig lite mat. Igårkväll skulle vi inviga vår nya gasolgrill som vi monterar i aktern men när allt var förberett och vi skulle tända insåg vi att vi köpt fel typ av gasolflaska. Igen. Vi har nu två små gasolflaskor som vi inte kan använda. Nästa gång tar vi med regulatorn till gasolaffären så att det inte kan bli fel.

Idag när Maria och Gustav låg och vilade körde jag på grund. Från full fart i runt sex knop till stillastående på en halv båtlängd. Det kanske låter dramatiskt men det är så det fungerar här. Kanalerna skall vara ca två meter djupa men här och där finns små lömska sandbankar som flyttar runt. Just i detta fallet gick jag i ett parti som var väl utbojat (dessutom var jag på rätt sida bojarna) men det hjälpte inte; plötsligt var det bara en och en halv meter djupt och vi stod som sagt stilla. Bara att köra lite framåt och lite bakåt och plötsligt säger det "slurp" (om man haft en sonar att lyssna i) och man lossar ur leran. När vi gick kanalerna med "Cantare" för fyra år sedan blev vi lite nervösa första gången det hände men nu orkade Maria inte ens komma upp och kolla läget.

Nu ligger vi i en liten by som heter Dokkum placerat mitt emellan Nordsjön och IJsselmeer. Ikväll myser vi i båten och i morgon hade vi tänkt gå upp och äta frukost någonstans i byn innan vi tuffar på västerut. Förhoppningsvis tar vi oss förbi Leeuwarden och kanske hela vägen ner till Lemmer vid IJsselmeer.

PS. Vi har nu fixat så att alla kan kommentera på inläggen (utan att ha något konto).

G övar sig att stå mot rattpiedestalen


Seglarmössan på

Glada kossor




Utsikt från sittbrunnen


Skönt med skyltar så man inte åker fel

Jag försöker vara pedagogisk men G vill inte öppna munnen
Frugan göttar

lördag 10 augusti 2013

På kanalerna

När vi närmade oss Norderney bestämde vi oss för att fortsätta ytterligare 60 Nm och gå hela vägen till Delfzijl där staande maast route börjar. Runt midnatt gled vi in i den stilla hamnen och lade till, ganska nöjda med att vara förbi Nordsjön. Nu ligger vi i Groningen och väntar på att broarna ut ur staden skall öppna. 





fredag 9 augusti 2013

Vidare

Efter flera dagar med västliga starka vindar ser nu prognoserna äntligen bättre ut. Fortfarande motvind men inte alls i närheten så stark. För att passa tidvatten och få ut så mycket som möjligt av dagen har vi gått upp redan halv fem idag för att strax ge oss iväg. Gustav sover fortfarande, vi hoppas han fortsätter ett tag till. Vårt mål är Norderney eller möjligtvis Borkum om vi skulle hinna så långt.

P.S. Vår goda äppelmos håller på att ta slut, vi behöver mer... d.s.

tisdag 6 augusti 2013

På riktigt

Efter en underbar natt, 7 timmar, vaknade jag kl 6 med ett ryck och undrade om Gustav levde. Jag var tvungen att skynda mig upp och kolla om han andades. Vilket han såklart gjorde. Han sov hela natten i akterhytten, utan mig. Vilket framsteg.

Vi började med att susa vidare på kanalen och kom fram till Brunnsbüttel lagom till lunchen. På en restaurang laddade vi ner en grib-fil och såg att morgondagens bra-väder försvunnit. Vi som hoppats på att ta oss till Helgoland i morgon. Så vi gick på inköpsrunda i den stekande solen och fyndade både myggnät och avloppskoppling.

När vi kom tillbaka till båten frågade en kille från en dansk liten båt oss om vi inte skulle slussa ut med dem idag. Vi funderade på saken, vinden var rätt. Men vi var trötta och hungriga. Samtidigt som Erik gick och lämnade vårt svar kom en tysk båt och la sig utanpå oss. Han frågade om vi skulle åka ikväll. Jag svarade att det var väl försent. Nej, sa han. Vi skulle hinna till Cuxhaven.

Vi har precis druckit vår ankomstöl i Cuxhaven. Gott. Nu är vi på väg på riktigt!

Gustav somnade när vi förtöjde och Erik har för de som är intresserade ätit både snitzel och korv idag.

lördag 3 augusti 2013

Full fart och fluganfall

Sedan vi lämnade Malmö och Sverige i torsdags har vi letat oss ner till Bagenkop på sydspetsen av Langeland i Danmark. Vår första plan i torsdags att stanna i Rödvig strax söder om Köpenhamn ändrades direkt, det var helt enkelt för härligt att vara på väg. Trots motvind och motström stånkade vi oss in i Bögeströmmen och ankrade utanför Kalvehave precis när det blev mörkt. Det var lite halvspännande på slutet när det började skymma och bli allt svårare att se nästa prick i den grunda farleden, men det gick bra. Vi sov gott och fick fem (!) timmar sammanhängande sömn utan att Gustav vaknade, vilket är lite av ett rekord och hände typ i april senast. Han verkar gilla båten och gungandet.

Pigga och glada gick vi upp tidigt på fredagen, drog upp ankaret och fortsatte västerut genom strömmen. Första timmarna blev det motor men när vi gått under den sista bron kunde vi rulla ut seglen och slöra i solen i 5-6 knop. Så skönt! Det var precis sådär idylliskt som vi hade tänkt oss hela resan och vi såg ett par härliga timmar framför oss ut mot Langeland. Det fick tyvärr ett abrupt slut när helvetet brakade loss från ovan. Inte vind. Inte åska. Inte regn. FLUGOR! Hundratals vidrigt slöa gulsvarta äckliga danska flugor började svärma runt båten och oss. En av oss fick lyxen att rymma in i båten med Gustav men den av oss som var tvungen att stå ute och styra höll på att bli tokig. Flugorna var i huvudsak av den där geting-imitations-typen med lite inslag av nyckelpigor. Dessutom hade en vanlig/farlig geting hängt med kalaset för att ge lite extra spänning så man kunde inte slå helt vilt omkring sig. Allt detta hände när vi skulle korsa Stora Bält fullt med båtar att väja för. Vi byttes av där ute för att stå ut och kom till slut in i hamn där vi gjorde en snabb och ganska ful tilläggning, flydde ner i båten och väntade tills flugorna lämnat vår sittbrunn. Usch. På kvällen blev det sedan en promenad i den lilla byn Spodsbjerg. Erik tog årets första bad i havet för att skrubba bort lite flugkadaver.

I morse gick vi vidare söderut genom Stora Bält. Vi hade först tänkt gå hela vägen ner till Holtenau för att slussa in oss i Kielkanalen men motvind och motström (3 knop) gjorde att vi ändrade planerna och gick som sagt till Bagenkop istället. Tanken är att vi går ner till Tyskland i morgon istället, ca 30 Nm.

Trots fluganfallet har vi det härligt här i båten. Gustav är glad hela tiden och övar sig på att stå upp och gå längs soffkanten i salongen. Vågorna verkar inte störa honom det minsta, han ser dem snarare som en extra krydda i sin balansträning. Nu skall vi sova, godnatt på er där hemma.

torsdag 1 augusti 2013

Lämnar Sverige!

Vi har passerat Öresundsbron och lämnar snart svenskt vatten. Äntligen är vi på väg! Vårt mål för dagen är Rødvig som är en lämplig utgångspunkt för bøgeströmmen. Efter avvinkning i Dockan i Malmö av Ariana och Elsa lossade vi tamparna till vårt gamla liv. Nu får vi se vart vinden tar oss. Förhoppningsvis söderut om allt fungerar, men vi kommer inte kämpa för att nå en viss destination om det inte känns kul. Vi ska njuta av föräldra"ledigheten" med Gustav och av att få så mycket tid tillsammans som familj.