fredag 29 november 2013

Stanna? Segla?

Vi stannar väl här på Madeira en vecka till, eller två. Eller ska vi åka i morgon? Ska vi åka idag? Hur var det nu med vinden, var det mycket motvind? 

Vi velar fram och tillbaka. Ena stunden övertalar vi oss själva att det finns ett litet väderfönster som gör det möjligt att köra motor mot vinden till Kanarieöarna. Nästa stund så tittar vi på väderprognosen igen och inser att luckan blivit mindre, nästan obefintlig. I dag bunkrade vi frukt, yoghurt och bröd. Planerade vilken mat vi skulle laga och checkade ut ur hamnen för att kunna segla i morgon. Men sen när vi kom hem till Fria och kollade vädret igen såg det helt annorlunda ut. Det finns ett envist lågtryck väster om oss som åker lite hit och dit men ändå är kvar på ungefär samma plats. Vilket leder till sydliga vindar här, motvind alltså. Ibland svagare, ibland starkare. 

Vår filosofi är egentligen; att inte gå mot vinden, inte segla bidevind och inte ge oss ut i friska vindar. Trots det så börjar vi bli sugna på att komma ut på havet och möta våra norska kompisbåtar på Kanarieöarna innan de seglar vidare. Därför var besvikelsen stor när vi insåg att det vore dumt att gå i morgon. Som tur var kom våra nya grannar här i Funchal, den finska båten Helene, med hemmagjord glögg och pepparkakor precis när vi tagit beslutet att stanna. Gott och trevligt med sällskap, det muntrade upp oss. 

Det kanske blir så att vi får baka lussekatter och annat julgodis här och sen segla ner till Teneriffa lagom till mina (Marias) föräldrars ankomst den 19 dec. Gustav bryr sig ändå inte. Bara han får dricka smoothie ur våra riktiga glas, hålla i gaffeln själv och allmänt göra som han vill är han nöjd. Vi får se, i morgon ändrar vi oss nog igen. 


söndag 24 november 2013

Ovanlig lösning på vanligt problem

Här på båten sker märkliga saker.

Del 1: Avskedsgrillning
Igår eftermiddag flög Catrine och Jonathan hem till kylan efter fyra trevliga veckor ombord. De hoppade på i Lissabon och seglade med oss till Porto Santo och till Funchal, där vi har legat i tio dagar nu. Innan de åkte hem passade vi på att bada på havsbadet en kort promenad öster om hamnen för att sedan avsluta med grillning i sittbrunnen. Medan gästerna packade ihop sina saker gick Maria, Gustav och jag till Funchals fiskmarknad för att se om där fanns något roligt att slänga på grillen. Vi hade egentligen siktet inställt på sardiner, men när vi gick förbi ett bord och såg en stor (som en tonfisk) vit fisk blev vi intresserade. Försäljaren talade om för oss att det var svärdfisk och eftersom jag aldrig ätit det så köpte vi ett kilo. Kotletten såg riktigt fin ut, helt fast och inga ben förutom själva ryggraden. På vägen hem köpte vi också lite sötpotatis (som är lite av Madeiras grej) som vi kokte och stekte i ugnen. Den nygrillade svärdfisken smakade magiskt! Det är den godaste bit fisk jag någonsin ätit, både jag och Maria hade fått för oss att svärdfisk var lite torrt och inte alls så fett och smakrikt som denna underbara bit fisk. Var det inte så?

Del 2: Toalettproblem
De flesta som seglar har stött på problem med saltvattenspolade toaletter. Någon slags kemisk reaktion sker mellan saltet och avskrädet (största storasyrran: vad?) vilket leder till olika problem. Ett av problemen (kalkpropp i toaslangen) råkade vi ut för i Spanien. Ett annat problem är att det sätter sig någon slags avlagring inne i själva toalettpumpen som gör att pumpen blir trög och att det gnisslar förfärligt när man spolar. Det finns vad vi känner till två sätt att lösa detta problem. Det ordentliga är att skruva isär pumpen (och släppa ut allt tänkbart äckel som där kan finnas) för att byta eller rengöra ett par o-ringar. Alternativ två är att då och då hälla en bit matolja i toaletten och ta två pumptag; vips funkar toaletten ett par dagar till. Ni kanske anar vilket av de två alternativen vi två äckelmagar har använt oss av (även om jag tycker att Maria borde vara van vid toalettfixande efter denna incident).

Del 3: Fiskfuffens
I morse visade det sig med all önskvärd tydlighet att den otroligt goda fisk vi ätit inte var svärdfisk utan escolar. Hur vi efter en del googlande kom på detta kan ni läsa om här. Vid närmare eftertanke kommer vi ihåg att fiskskinnet var prickigt och inte enfärgat som det skulle vart om det var en riktig svärdfisk.

Del 4: Gnisselfritt
Tack vare den märkliga effekt som escolarkonsumption ger gnisslar vår toalett inte längre.

Epilog
Gustav åt mycket lite fisk och blev inte drabbad, av oss andra fyra klarade sig två med lindriga/tillräckliga symptom och två helt utan. Skulle jag äta escolar igen? Det var sjukt gott, så kanske.

onsdag 20 november 2013

Våtdräkt på grillen

Tiden går fort, eller vi har mycket att göra, hur som helst har vi inte hunnit blogga på ett tag. Sen Catrine och Jonathan kom har dagarna susat förbi. Först handlade det om att förbereda och klara av vår längsta seglats på hela resan och sen har det varit fokus på att uppleva de nya platserna.

På Porto Santo blev det långa promenader, 30 min bara till byn från hamnen, både på vägar och den 9 km långa sandstranden. Vi hade picknick på en liten stenstrand på västra sidan och upptäckte att det inte är en höjdare att släppa lös Gustav bland sätta-i-halsen-stora stenar, så den dagen blev inte lika avslappnad som det var tänkt. Vi målade en båtmålning på piren, som så många andra, i närheten av Cantares bild som faktiskt inte bleknat så mycket på 4 år.

Jag gav Erik en för tidig födelsedagspresent i form av hästridning medan Gustav passades i båten. Typiskt nog fick jag som är lite höjdrädd den största hästen, Eriks ben nådde nästan runt hans häst i jämförelse. Upp och ner för höjder red vi, min häst snubblade med jämna mellanrum vilket gjorde det extra spännande och Eriks häst gillade att busa lite genom att ta ner huvudet. Just det faktumet gjorde Erik nöjd, det var en "riktig" häst, alltså inte en turridningshäst som lugnt följer närmsta häst utan minsta antydan till egen vilja, och han sken som en sol när han styrde den lite hur som helst.

Under en lugn dag med mindre vind i början av vår vistelse på Porto Santo tankade vi diesel. Det gick till så att man flyttade båten från flytbryggorna till stenpiren. Sen kom tankbilen. I vanliga fall håller man själv i munstycket men där var det chauffören som hoppade ombord och tryckte in knappen. När vår tank expanderade och sa klonk tyckte jag att han kunde sluta. Han fortsatte. När dieseln sprutade ut ur avluftningen påpekade jag det och sa att det var fullt. Han fortsatte. 20 liter till lyckades han trycka i. Nu var i varje fall tanken full. Jag ojade mig lite över att det skulle rinna ut en del om det blev varmt men gjort var gjort. Samma kväll skulle vi köra med vår fläkt för att få lite luftcirkulation i båten. Då började det lukta diesel nästan direkt. Vi upptäckte att det fanns diesel i kölsvinet och under akterkojen, det verkade som om tankmätaren inte var tät. Sedan dess har vi torkat diesel många gånger.

I hamnen på Porto Santo blåste det mycket, så mycket att det nere i båten kändes som om man behövde klä sig i sjöställ för att våga sig ut. Det gjorde också att båten lutade som under en lätt halvvind, lagom för att guppa ut lite diesel från håligheten under tanken med jämna mellanrum. Tråkigt tyckte vi och började bli sugna på att segla vidare.

Med hård vind i sidan var det inte helt lätt att ta sig ut från bryggnocken som vi låg förtöjda i. Framför oss låg dessutom en båt så vi kunde inte köra framåt. Dessa båtgrannar insåg faran de befann sig i och kom upp för att hjälpa till. Snart var alla båtgrannar engagerade i att få ut oss och med deras hjälp kunde vi ta oss ut utan missöden. Väl ute på havet blåste det akterlig vind och vi rullade ut förseglet för att susa söderut mot den betydligt större ön Madeira.

De sista timmarna innan vi kunde runda den östra udden blev blåsiga och regniga. Vågorna var faktiskt ganska stora och vid ett tillfälle surfade vi ner i 13 knop. Rekordhastighet med Fria. Närmst udden var det även några vågor som bröt ruskigt nära akterns sittbrunnskant. Så nära att Erik satte i luckorna till nergången för att vi inte skulle få in vatten i båten. Det var skönt att känna hur vinden minskade när vi blev inlotsade av en gummibåt i den östligaste hamnen Quinta de Lorde.

Quinta de Lorde är en konstgjord hotellby med fina fasader, kyrka, saltvattenpool och hamn. Inget av detta lyckades locka oss att stanna kvar längre än nödvändigt. Det var alldeles för folktomt och långt till omgivande attraktioner. När vi försäkrat oss om att denguefebern var under kontroll i Funchal och blivit lovade en plats i hamnen där gav vi oss av, det vill säga morgonen efter vår ankomst.

Vinden hade minskat och vi fick en behaglig segling längst den dramatiska kustlinjen. Madeira är en vacker ö med grönskande berg som stupar ner i vattnet. Halvvägs till Funchal mötte vi tre vindsurfare, de hoppade på vågorna och vi tittade beundrande på. De blev nog nyfikna på oss, eller så ville de visa upp sig, för de kom närmre och närmre. Den första som seglade bakom oss gav oss en föraning om att det skulle gå illa. Vårt fiskespö ryckte till när hans fena åkte över linan. Som vanligt hade vi draget ute på ca 100 meters avstånd, släpande på ytan. Den andra vindsurfaren seglade ännu närmre vår akter och träffade linan där den fortfarande var uppe i luften. Han drogs ner i vattnet och vår lina började åka ut. Fiskmås har jag fått på kroken men aldrig människa, någon gång ska ju vara den första. Vi blev lite oroliga, tänk om han skadats. Han verkade relativt oskadd och började ta sig upp men vår lina fortsatte löpa ut så vi skar av den. Vindsurfaren tog alltså 200 meter lina och vårt bästa drag. Vi borde ha grillat honom.

Nu har vi varit i Funchal i snart en vecka. Vad som hänt här får komma i ett senare inlägg. En del kan ni förstås se på bilderna. Hoppas ni står er ett tag.



Bilder från de senaste veckorna

Här kommer äntligen lite bilder från de senaste veckorna i Portugal.

Tre svenska båtar ankrade utanför Barlenga 
Gångvägen ut till munkklostret på Berlenga. Räcke verkar inte ha varit byggnorm på 1500-talet. 

Klostret med Fria i bakgrunden. 

Två trötta norrlänningar från Bri på väg upp för berget. 

Segling på väg in till fastlandet och Cascais. 

Gustav tittar på sköldpadda på Lissabons zoo. 

Bongo och Bongo. 

Ett gäng norrmän och -länningar på Lissabons akvarium.

Återigen Gustav och sköldpaddor. 

Ett gediget akvarium. 


Hela gänget vid stranden i Sines. 

Parkgäng. 

Verkar som att Gustav är gräsätare han också. 

Fiskelycka! En bonito (liten tonfiskkusin). 

Bad ute på atlanten, cirka tre tusen meter djupt. 

Ibland får Gustav åka bärsele när vi seglar. 

Gustav tar sin dagliga fruktnätsinspektion och passar förmodligen på att klämma sönder en sharonfrukt. 

Stranden på Porto Santo som ligger precis bredvid hamnen. 

Lekplatsdags!

På bänken utanför Columbushuset i Porto Santo. Columbus hade vart på besök där en gång, det räcker tydligen för att huset skall bli museum. Han är stor här, den där sneseglaren. 

Tankning i Porto Santo. Allt var frid och fröjd...

... tills vi insåg att tanken läckte vid nivåmätaren. Nattlig dieselskrubbning med pannlampa är precis så skoj som det låter. 

Utflykt till öde stenstrand i en vik på västra Porto Santo. 

Gustav åker som vanligt på magen. 

Otroligt häftigt ställe. 

Efter stenstranden blev det promenad på vanliga stranden hem till båten. 

Mer lekplats, Porto Santo hade tre utmärkta lekplatser (vilka även roade oss vuxna). 

Krypa i rör - inte dumt. 

Maria gör en båtmålning på piren i Porto Santo, inte långt den hon gjorde när hon var där med Cantare för några år sedan. 



Erik fick en födelsedagspresent i förskott. Häst!


Så glad blir man när man får rida runt på Porto Santos bergsstigar ett par timmar. 

Mycket djur. Hund-ra. 

Två glada seglare vid sin nya målning. 

Det gungade ordentligt på väg från Porto Santo till Madeira men Jonathan har äntligen besegrat sjösjukan. 


På väg mot Madeira. Såg väl sådär mysigt ut på håll i kuling och stora vågor. 

Öhh... var är den riktiga kaptenen? 
Bergstur på lummiga Madeira. 

Gustav leker med vattenflaskan... 

... och brottas med Erik. 

Buss är skoj. 

Vid lavabergsbadet i Porto Moniz. 

Häftigt att bada i de halvkonstgjorda poolerna några meter ovanför stora brytande atlantvågor. 

Fria i hamnen i Funchal. Maria inspekterar det nyskrubbade däcket. 

Mysfamiljen på väg mot levadapromenad. 

En kittelpaus. 


fredag 8 november 2013

Porto Santo

I förrgår kväll kom vi fram till Porto Santo efter strax över tre dygn till havs. Atlanten var nästan helt lugn hela vägen med små dyningar och ingen vind. Väderrapporten innan vi åkte sade lite vind, i verkligheten kunde vi bara segla runt tio av de åttio timmarna. En bit på väg upptäckte vi att vi förmodligen blivit lurade av tankmätaren och inte hade så mycket diesel som vi räknat med. Vi skruvade upp inspektionshålet till tanken och började mäta och räkna: det skulle inte räcka. Vi hade en dunk kvar med fem liter diesel men den sparade vi för att kunna köra sista biten in hamnen. När solen gick upp sista dagen hade tankmätarnålen lagt sig bekvämt till ro i botten och vi började slå vad om när motorn skulle dö. Tänkte att vi får ligga här med Porto Santo i sikte och guppa tills vinden kom igen. Väderrapporten sade att högtrycket parkerat över Madeira och det var därför det inte fanns någon vind. Eller? Kom det en liten bris? Minsann. Vi kunde segla, till en början i två knop, därefter i tre knop och efter några timmar forsade vi fram i fyra knop. Vi räknade distansen kvar och när vi insåg att vi var inom räckvidd startade vi motorn och körde i hamn precis när solen gick ner. Det blev skumpa och tonfisk (som vi precis dragit upp) till middag, sedan sov vi sött alla fem. 


lördag 2 november 2013

Madeira nästa


Vi låg Lissabon i nästan två veckor och väntade på Catrine och Jonathan som skall segla med oss ut till Madeira. Det var väldigt skönt att få ligga på samma plats så länge, utan minsta press att ta sig vidare. Dessutom var vinden sydlig så även om vi inte velat så skulle vi ha blivit kvar. Vädret gjorde dessutom att flera andra trevliga båtar blev fast så vi hade inte brist på sällskap i marinan.

Samma morgon som vår nya besättning landade vände vinden. De andra båtarna seglade iväg men vi blev kvar någon dag för att titta på staden. Sista kvällen innan de åkte hade vi en avskedsmiddag i vår båt. Gustav mådde som en prins och hoppade från knä till knä hela kvällen. Han är inne i en väldigt social period och charmar portugisiska gubbar och tanter hela dagarna. De kommer fram, klämmer på hans tår och rabblar en hel massa (förmodat söta) saker på portugisiska. Han har också tagit sina första steg själv så om vi inte är ute för mycket till havs så lär han sig nog snart gå.

Förutom båthäng fick vi också gjort en massa fixande under vår tid i Lissabon. Sjövattenpumpen på motorn har droppat ett tag och vi kände att det kanske var läge att fixa den innan det blev värre. Efter att ha letat ett bra tag hittade vi till slut en Volvo Penta-verkstad så jag gick dit med ett artikelnummer till den lilla packningen jag trodde var boven. Mekanikern tittade på min lapp, konstaterade direkt från artikelnumret på den lilla obskyra packningen exakt vad vi hade för motormodell och frågade om det läckte lite på baksidan av pumpen. Han fick ett ja till svar och berättade då vad det var för fel och hur det skulle fixas. Här någonstans, efter cirka sju sekunder, vann han mitt totala förtroende så jag åkte raskt hem, skruvade loss pumpen, åkte tillbaka och lät João plocka isär och fixa till den. Han tog knappt betalt för det och när vi fick tillbaka pumpen såg vi att han till och med hade målat om den. Om ni någonsin får problem med en Volvomotor i Portugal så kan jag verkligen rekommendera att ni åker till João. Eller, förresten, jag skulle vilja rekommendera att ni skaffar er en valfri Volvomotor med problem, åker ner till Portugal och lämnar in den till João, bara för att. Det är värt det.

Nu är i alla fall pumpen återmonterad och det verkar fungera utmärkt. Utöver den reparationen har vi hunnit med en massa saker på vår todo-lista som vi i ärlighetens namn inte trodde vi skulle ta tag i någon gång under resan: 
  • Duschlänsen är inkopplad, så nu kan vi duscha hur mycket vi vill 
  • Eluttaget i köket är uppsatt så vi slipper ha en lång förlängningssladd genom hela båten (tack Bri, himla praktiskt att ha en båt full av elektriker med sig).
  • Mantågsnätet är på plats.
  • Belysningen i sittbrunnen är kardborrebandad på plats.
  • Lekmattan från IKEA är tillklippt placerad över hela durken. 

Allt regn de senaste dagarna gjorde luftfuktigheten i båten enorm. När vi började hitta mögel både här och där tröttnade vi, åkte till Mediamarkt och köpte en vårdslöst överdimensionerad luftavfuktare. Så nu är det dessutom snustorrt i båten.

Medan Catrine och Jonathan upptäckte Lissabon i måndags passade jag och Maria på att flytta båten ut till Cascais igen. Där storhandlade vi och fick köpt lite båtgrejer vi saknat. I onsdags seglade vi ner till Sines som ligger ungefär 50 sjömil söder om Lissabon. Det är en mysig stad med en superb marina. Catrine och Jonathan som kommer från svenska kylan tycker det är sommar här så de badar och håller på. Maria och jag är glada för att någon frivilligt hoppar i det iskalla vattnet och inspekterar båten underifrån. Maria åkte istället upp i masten i morse för att inspektera den. Allt såg bra ut både uppe och nere så ni är vi redo för de knappa 500 sjömilen ut till Porto Santo öster om Madeira. Vädret ser väldigt stabilt och bra ut så i morgon klockan tio kastar vi loss. Vi räknar med att det tar oss cirka fyra dygn ut. Det skall bli underbart att komma iväg!