Seglare igen!

Nu har vi provkört motorn och allt verkar fungera som det skall! Den har ju hoppat runt lite som den känt för i motorrummet och det är ju inte riktigt bra när den har en propelleraxel att samarbeta med. Först bytte vi de två aktre gummitassarna som motorn sitter fast i och trodde att det skulle fixa biffen. De har en rekommenderad livstid på 10 år - våra hade överlevt 24 år. Vi bytte dem och var nöjda, ställde in motorn i rätt läge och startade. Missljudet var kvar och plötsligt hade motorn flyttat på sig igen. Jaha, då var det de främre som var kassa. Vi bytte dem också. Samma sak, inget stämde. Mitt i hopplösheten började jag rycka ordentligt i motorn, någon slags felsökningsfrustration, och såg att den ena metallplattan som sitter skruvad ner i skrovet där fram på styrbordssidan liksom böjde sig lite. Jag är ju visserligen ett fysiskt fenomen men till och med min hybris visste att så stark är jag inte, jag vickar inte på en normal 10 mm gängtapp. Det visade sig att gängtappen lossat från själva fästplattan, motorn stod liksom bara på en pinne i ena hörnet, fri att flytta runt som den behagade. Volvoaffären ligger hundra meter från båten så det var bara att springa dit (igen) och skaffa en ny fästplatta. Vi börjar få lite rutin på det där med att lossa och lyfta motorn så på någon timme satt den nya plattan där, motorn var linjerad med propelleraxeln och provkörningen avklarad. Härliga tider. Vi har skämtat att vi borde lämnat masten hemma då vi ändå går för motor så mycket men det var tur att vi inte gjort det. Den är nämligen utmärkt att ha som kran när man skall lyfta sin motor...

Idag har vi gjort oss redo för avfärd, sjöstuvat, storhandlat och sagt hejdå till vännerna i hamnen. Från början skulle vi bara stannat här någon vecka men det blev till slut nästan två månader, det längsta stoppet på hela resan. Det är lätt att bli kvar i Las Palmas, många har legat här i flera år. Medan Maria packade ner två månaders uppackning var Gustav och jag uppe i parken och gungade och tittade på fiskarna för sista gången. 

Nu ligger vi på tankbryggan, redo att ge oss av så fort det bli ljust i morgon. Vi bestämde oss för att ta dagsetapper upp längs Fuerteventuras och Lanzarotes östkuster istället för att segla ett dygn direkt upp till Graciosa. Vinden skall vara sydvästlig ett par dagar så vi hoppas på lite fin segling i sjölä norrut. Det skall bli skönt att bli seglare igen istället för båtboende men vi kommer nog också sakna det bekymmerslösa och lugna livet här i hamnen.

Kaffe med get

Här i hamnen betalar man i förskott. Många ligger en hel säsong så då är det ju lätt. För oss som bara är här en kortare tid och tror att vi skall komma iväg innebär det istället att vi får gå ganska ofta runt hela hamnen bort till hamnkontoret för att betala. Gustav och jag brukar gå dit någon gång i veckan . På hamnkontoret finns det två anställda, vi kan kalla dem "den äldre" och "den yngre", både oerhört snälla och hjälpsamma.

Den äldre var personen som skrev in oss när vi kom hit i början av februari. Gustav var lite rastlös vid det tillfället så den gulliga farbrorn gick och hämtade en godisbit till honom. I det läget kunde jag ju sagt "tack men nej tack, han äter inte godis ännu" men det gjorde jag ju givetvis inte. Jag log och tackade, gav godiset till Gustav med pappret på, skyndade på så mycket det gick och så fort jag kom utanför dörren tog jag godiset från Gustav precis innan han lyckats gnaga sig igenom förpackningen. Man vill ju inte visa sig otacksam, liksom. "Snyggt där Erik", tänkte jag, "den situationen löste jag utmärkt". Tydligen inte. Varje gång jag kommer dit för att betala och den äldre jobbar så reser han sig glatt upp och hämtar godis till Gustav. Varje gång måste jag smussla ner/iväg/bort godiset innan Gustav forcerar förpackningen. Det börjar bli svårt, Gustavs vilja växer dag för dag men det tar emot att säga "tack snälla herr hamngubbe för allt godis, verkligen gulligt, bara det att efter fem gånger har jag inte lyckats klämma ur mig att barnet inte äter godis och att jag istället varje gång satt i mig det på väg hem till båten". Jag kommer inte säga det, jag kommer smussla och få godis som belöning för mitt smusslande.

Den yngre och jag har däremot en mer avslappnad relation. Han har hjälp oss med lite ditt och datt under tiden här och nu senast berättade han om sina matvanor, bland annat är han besatt av svenska burkar med makrill i tomatsås som han fått från passerade båtar. De norska är däremot inget att ha. Nu senast berättade han om hur hans tydligen mycket kanariska frukostmat / -dryck ser ut. Först kokar man kaffe och värmer mjölk, blandar ihop och slänger i lite råsocker. Inget konstigt, en vanlig sockrad kaffe latte. Sedan slänger man i några skedar gofio som är ett slags kanariskt mjöl gjort på rostade spannmål och salt. Verket fullbordas med fuerteventuriska getosttärningar som man kastar i så det får smälta lite i kaffet. Det låter sjukt, det sa jag till honom. Han svarade att det var hur gott som helst, att det var den perfekta frukosten och att man lätt stod sig fram till lunch på den. Allt med kaffe i är ju värt att testa och eftersom jag inte har så mycket viktigt att göra på dagarna när frugan sitter och pluggar så sprang givetvis jag och Gustav till mataffären och köpte gofio och getost. Efter lunch var det dags att prova denna mystiska blandning. Förväntningarna var låga. Getost i kaffet? Kom igen. Men faktisk, det var inte så himla dumt. Lite gott faktiskt. När man tänker på det så är det ju en normal frukost med kaffe, mjölk och en macka med (get)ost, bara att det är blandat och i någon slags sörjig vätskeform.

Kvar

Ödet / motortassarna vill att vi stannar i Las Palmas. Vi går på sardinens begravning istället, karnevalens stora avslutningsfest nere på stranden. På måndag öppnar affärerna igen så vi kan byta våra utslitna tassar. Samtidigt vrider vinden till nordligt så vi blir nog kvar här ett par veckor till. 

Leaving Las Palmas

Nu blev det sydvind plötsligt så vi seglar vidare. Lite tråkigt är det faktiskt, veckorna i Las Palmas har varit väldigt bra. Det finns många övervintrande långseglare här och varje gång man går ner på pontonen eller längs kajen träffar man någon man känner. De som jobbar i hamnen har varit otroligt trevliga och alla gånger förutom vid ett tillfälle har det funnits varmvatten i duscharna. Vad mer kan man begära av en hamn? Dessutom kostar det bara 7 euro natten att ligga här vilket är en tredjedel av vad det kostar i de flesta andra hamnar vi vart i. Hur som helst, efter över en månad med nordlig vind kommer det nu en lucka på ett dygn så vi tar chansen och seglar hela vägen upp till ön Isla Graciosa som ligger norr om Lanzarote. Det finns nog ingen plats som folk talar så gott om som denna nästintill obebodda lilla ökenö så vi är mycket spända. Om allt går som det skall i morgon så seglar vi iväg efter lunch och hoppas att vi får äta vår nästa lunch trötta och glada och solbrända och förtöja på Graciosa.

Familjeliv och karneval

En vanlig dag på bryggan. Gustav i koppel tittandes på lös hund.

På lekplatsen, Erik slappar och Gustav jobbar.

Strandpromenaden i perfekt väder.

Så många stenar! Gustav är glad.

Gammeldrottningen "gick" först i tåget.

Färgglatt.

Gustav firar med upphittat silversnöre.

Någon slags älvor, vilket är temat i år.

Kvällsvällingen i vagnen.

Glada.

Dags att gå hem.

På besök i Malmö

Jag har som Erik skrev varit på besök i Sverige. Anledningen var att jag skulle delta i ett 50% seminarium, det vill säga jag skulle visa upp vad jag gjort hittills under examensarbetet. Förutom det hann jag med ölkvällar på Simpan, shoppingtur med syster och mamma, semleätande och inköp av 12 förpackningar välling. Det var kallt men ändå fint väder som ni kan se på bilden från Dockan i Västra hamnen. Det är den här hamnen som jag använder mig av i mitt examensarbete. Om ni är intresserade av att se hur det går för mig i mitt arbete kan ni samtidigt hjälpa mig genom att svara på mitt nya formulär: http://goo.gl/Syevd9

Sen i onsdags är jag tillbaka i Las Palmas. Jag möttes av en leende men lite tveksam Gustav och en glad Erik. Det tog inte lång tid innan Gustav var som vanligt, så det verkar inte som om min frånvaro har varit speciellt jobbig för honom. Skönt eftersom jag ska hem igen i slutet av mars för slutexamination av designdelen. I torsdags hade vi en familjedag med utflykt till stranden och andra delen av staden. Vädret var perfekt med sol och 23 garder varmt, det var som om Las Palmas välkomnade mig. Gustav sov en lång eftermiddagslur i vagnen och jag sov med huvudet i Eriks knä på en bänk vid stranden. Bra vardagsliv här nere.