La Gomera

Överfarten från La Palma till La Gomera började med stiltje, den utlovande nordöstliga vinden kom inte så vi fick köra för motor. När vi efter fem timmar kommit lite mer än halvvägs och börjat se fram emot en lugn eftermiddag på La Gomera mötte vi plötsligt en vägg av vind. Det blev således istället en dag med hård kryss genom sundet mellan Teneriffa och La Gomera. Mitt i en vindby kom en flock svarta havsdjur simmande tio meter från båten med stora trubbiga ansikten. Först trodde vi det var pilotvalar men i efterhand har vi förstått att det förmodligen var Rissos delfin vi såg. Hur som helst hann vi in hamnen på San Sebastian precis när solen gick ner, ganska trötta.

Idag har vi gått runt i staden, lekt med Gustav på ett par lekplatser och tvättat alla våra lakan och handdukar inför besöken vi får över jul. I morgon skall vi hyra bil och ta en titt på ön och på torsdag seglar vi, om motvinden tillåter, över till Teneriffa och Las Galletas där vi kommer ligga över jul och nyår.

Vi seglar hemåt

Ja det är faktiskt så att vi seglar hemåt nu. La Palma, denna västligaste vänligaste lilla kanarieö som varit vårt hem de senaste tio dagarna, var det fysiska målet på denna resa. Vi är så långt västerut och så långt från Sverige som vi kommer komma denna gång och i morgon när vi seglar de 55 sjömilen till La Gomera är det första steget på den långa vägen hem. Å andra sidan har vi bara varit iväg lite drygt fyra månader av det år vi planerar att vara ute så nu fokuserar vi istället på det egentliga målet med segling(en): att vara tillsammans så mycket som möjligt och stressa så lite som möjligt.

Glad Lucia

Idag har vi ätit lussekatter och druckit hemmagjord glögg. Gott. Nu är det slut på luciafirandet för i år och vi ska strax ge oss ut på en bilutflykt till södra delen av ön. Hoppas ni har det mysigt där hemma.

Blåsta på stormen

När vi vaknade i morse var det lugnt ute och båten hade slutat gunga. Förmodligen missade stormen oss eller så var vi så trötta att vi sov oss genom den. Nu börjar solen titta fram, det börjar torka upp och allt ser så där paradisiskt ut igen. 

Lågtryckets sista show

Som ni vet har vi haft ett lågtryck sydväst om oss som stört ett tag. Först hindrade det oss från att segla söderut till Kanarieöarna och nu när vi ligger här på La Palma verkar det vilja visa oss en sista gång att det finns till innan det sätter fart mot Nordeuropa (där lågtrycken hör hemma). De spanska myndigheterna har utfärdat den högsta vädervarningen (röd) och alla vägarna här på La Palma är avstängda. Det enorma kryssningsfartyget som ligger i hamnen bredvid oss skulle egentligen gått mot Madeira men vågar inte lämna kaj. De La Palmiasnska båtägarna som har sina båtar här i marinan springer runt med alla tampar de kan hitta. Alla marineros (de anställda i hamnen) går rundor och kontrollerar båtar. Maria och jag vet inte riktigt vad vi skall tro så vi tog det säkra före det osäkra och skapade ett ganska imponerande spindelnät av tampar mellan oss och vår pontonbrygga. Jag tror vi har 12 tampar i land nu men det ändras hela tiden då det pågår en tampkapprustning mellan oss och vår trevliga kanadensiska grannbåt. Den ohotade ledaren i hamnen är dock en tysk katamaran som redan igår kväll var uppe i 21 tampar. Tyskar alltså.

Intressant att se är att vissa båtar kastas runt som vantar av den meterhöga dyningen som drar in i hamnen medan andra ligger relativt stilla. Det verkar som att motorbåtar och katamaraner har det värst följt av moderna tyska/franska familjeseglare med fenköl. Vi och kanadensarna (en HR) ligger förhållandevis stilla.

Väderrapporterna säger att vinden skall vara som värst runt midnatt för att sedan avta och vrida under tidig morgon. Just nu är det knappt kuling ute, dock spöregn. Det skall komma 120 mm de närmsta timmarna. Det gör att vi håller oss inne i vår guppande båt. Vi har lagat och ätit paella med smaskig saffran och nu väntar vi på att Frölundamatchen sätter igång på SR:s webbradio. Maria kan knappt bärga sig.

En sista kommentar: den som är dumsnål (som vi) och köper sina ryckdämpare på Biltema, gör fel. De ser ut som på bilden nedan efter några timmar i kuling.

Det var värt det

Utsikt från Fria.

Glad Gustav, leker själv i båten.

Egentligen borde vi inte seglat iväg. Vi hade haft en dålig natt och inte sovit speciellt mycket. Vinden var sydlig och skulle vara det under hela seglatsen, om än svag, och vi hade inte hunnit förbereda oss ordentligt. Men när jag tidigt på morgonen i onsdags såg en annan båt i hamnen ge sig av blev jag så sugen. Jag hade ändå inte lyckats somna om sedan Gustav väckt oss vid tretiden och tyckte det var lika bra att kolla vädret. Jag såg en lucka, den enda möjligheten den kommande veckan. Det såg inte heller ut att bli så mycket bättre därefter. Vi hade börjat skämta om att flyga ner till Teneriffa för att fira jul. Något som kändes helt fel men ändå som ett möjligt scenario. Hur som helst bestämde jag mig för att väcka Erik, trots att jag visste hur trött han var.

Det kändes rätt för oss båda, vi bestämde oss för att satsa. Gustav blev glad när han vaknade vid sjutiden och upptäckte att båda föräldrarna var uppe och fixade. Sjöstuvning, mathandling, utcheckning och torkning av Gustavs bilstol, som visade sig vara blöt, hann vi med på samma tid som vi i normala fall tillagar frukostkaffet på.

Utanför hamnen möttes vi av obekväma vågor, sådana som är oregelbundna och från flera håll. Skulle vi orka? När det blev djupare, ungefär 2000 meter, blev vågorna bättre och solen tittade fram. Trots det blev det ett jobbigt första dygn. Gustav uppförde sig exemplariskt och lekte en hel del sittandes i sin bilstol. Men min sjösjuka har visst kommit för att stanna och Erik var inte heller helt pigg. En bajsblöja eller två är inte det bästa då.

Vi siktade på Teneriffa eftersom det såg ut att vara svagast motvind om vi gick dit. Egentligen ville vi till någon av de västligare öarna, La Gomera eller La Palma. Så när vinden vred mot sydöst, blev det mer fördelaktigt att gå mot La Gomera, då ändrade vi oss. När vi sen började tycka att även den andra dagen var rätt seg ändrade vi oss igen och började sikta på La Palma, den närmsta ön, med risk för lite starkare motvind och regnskurar.

Nu när jag skriver det här, ligger Gustav och sover i akterhytten och Erik på läsidan i salongen. Ibland vaknar Gustav men då räcker det oftast att Erik pratar med honom för att han ska somna om. Vilket framsteg. Han börjar nog inse att mamma inte kommer och ammar honom så fort han vill. Det blåser lite mer, precis som vi befarade, men än så länge gör vi god fart. Vi har en bit av storen och pyttelite av genuan ute för att stabilisera båtens rörelser. Förhoppningsvis är vi framme i huvudstaden Santa Cruz de La Palma vid sextiden i morgon bitti.

Åh vad jag längtar efter en stilla båt. Ibland drabbas jag av tvivel, gillar jag verkligen att segla? När de hände tidigare idag lagade Erik två omgångar kaffe till oss och då blev jag positivare igen. Så pass positiv att jag drömde om att ha en extra båt nere på Kanarieöarna.

I vårt kylskåp ligger en dorado, en guldmakrill. Vi fick honom i morse på kanske femton meters avstånd från båten. Sen vindsurfaren seglade in i vår lina har vi inte mer på rullen. Det kändes aningen löjligt att lägga ut draget. Men det har faktiskt hänt mig en gång på förra långseglingen att en dorado nappat på en krok precis intill båten. Erik tog upp den medan jag sov, han hade tydligen försökt väcka mig genom att ta tag i mina ben. Jag trodde han skämtade när han sa att vi fått fisk, jag hade inte hört minsta lilla duns trots att den sprattlat.

Kanske beror det på vårt nya vaktsystem att jag sov djupt. Jag har numera vakt från det att Gustav somnar till så länge jag orkar. Sen har Erik vakt tills Gustav vaknar. Då får den som inte har vakt en chans att sova mer sammanhängande, det känns som ett bra upplägg.

--------

De sista timmarna blev som väntat blåsiga, vindmätaren gick upp mot 13 m/s och vågorna blev branta och krabba (nu förstår vi vad "rippled" från väderrapporten betyder). Fria krachade in i vågorna. Jag som försökte sova i akterhytten hade fullt sjå med att hålla i Gustav och försöka lugna honom. Vi slumrade till ibland men det var först när vi kom närmre land och vågorna la sig som vi somnade. En liten stund senare väckte Erik oss eftersom det var dags att gå in i marinan. Vinden gick ner till 3 m/s och doften av skog mötte oss.

Det är gott om plats i marinan och vi har en dubbelplats för oss själva. Vilket tydligen är bra när det blåser upp i nästa vecka, då kan vi lägga tampar åt alla håll och slippa en del av rycken. Efter en kort tur i byn gick vi till seglarklubben och tittade på den utomhuspool som vi har tillgång till. Vi blev väldigt positivt överraskade. Det fanns en barnpool, en 25 meters bassäng, en lekplats, trädäck och solstolar. Här kan vi tänka oss att bli inblåsta.

Dags att steka fisk.

Nu eller aldrig

Nu har vi väntat i tio dagar på att komma iväg men det ser ut som den sydliga vinden skall fortsätta minst en vecka till. Dock är den lite svagare de kommande dagarna så vi ger det ett försök: full fart på motorn i 40 timmar så skall vi nog komma fram till Kanarieöarna till slut. Kan vara läge att byta hemsideadress till ms-fria.se snart.