En sjungande propeller

Vet ni vad det är? Vi hade ingen aning. Så förra sommaren när det började låta från den nyinstallerade motorn trodde vi att linjeringen mellan backslaget och axelkopplingen blivit fel. Jag la timmar på att sitta i obekväma ställningar med bladmått och nycklar för att få så bra linjering som möjligt. När vi sen startade motorn igen och ljudet fanns kvar kände jag mig rätt uppgiven. 

Nästa steg var att ringa in någon från varvet men jag hade svårt att förstå hur hen skulle kunna få linjeringen bättre. Jag började därför googla ”propeller som låter” och hittade efter ett tag Mary af Rövarhamns inlägg om deras sjungande propeller. Kunde det vara så att vår nya propeller var en sjungande propeller?

Vi ringde gubben på propellerfirman och han var inte alls förvånad, det var ett välkänt fenomen?!. För att testa om det var en sjungande propeller gav vi oss ut ur hamnen och gasade upp, då visade det sig att ljudet bara fanns när vi körde på 1000-1500 varv. Detta stödde teorin om att det var just en sjungande propeller vi fått. 

Om ni vill veta exakt varför en propeller sjunger får ni googla. 
Propellergubben lovade att göra en antisångslipning åt oss samtidigt som de ändå skulle justera vår propeller. Tydligen är det väldigt svårt att räkna ut exakt vilken propeller en båt ska ha. Så vi fick köpa en som de trodde skulle passa och testa den. Det visade sig att propellern var för lätt så pitchen behövde ändras.  
Vi passade också på att få propellern klädd med PropSpeed. En gummibeläggning som ska göra att inga havsdjur kan fastna. När vi fick tillbaka propellern kändes det som den hade ett tunt lager av barnens slajm på sig. Ganska mysigt. 
Nu är propellern tillbaka på sin plats och vi ser fram emot att testa den. Förhoppningsvis är den lite tyngre, sjunger inte och håller sig ren hela året. 

Dags för ett nytt äventyr

Äntligen, 8 år efter vårt senaste äventyr, är det dags igen. I sommar lämnar vi barnomsorg, hemkörd mat och nyrenoverat hus för ett år på havet. 

På sätt och vis blir det en favorit i repris. Vi seglar söderut och övervintrar troligtvis på Kanarieöarna innan vi seglar hem igen nästa vår. 

Den här gången har vi ingen bäbis med oss. Ingen amning varannan timme, inga sovstunder som ska passas in och ingen fängelsehåla i akterhytten. Vi förstår att det kommer nya utmaningar med två barn i skolåldern. Skolämnena ska hinnas med och gnabbet som ofta uppstår efter lång tid på liten yta ska undvikas. 

Men det ska bli så kul att visa barnen långseglarlivet. Vi ska upptäcka alla ställen tillsammans och provsmaka kakor längs vägen. Och låta allt ta tid, vara spontana och strunta i vardagen. 

Godkänd och redo för havet

Efter många vändor till båtaffärer och mycket klättrande upp och ner från motorrummet är nu allt klart med motorinstallationen. 

Genomföringen är bytt till en större i komposit. När vi bytte förra gången tog vi en konventionell men nu har de i komposit funnits i så många år att det känns som ett säkert alternativ. Den tidigare genomföringen hade en sil, den här har det inte. Vi har diskuterat fram och tillbaka huruvida vi ska sätta på en sil. Fördelen utan är att man kan koppla loss slangen vid sjövattenfiltret och trycka igenom något för att avlägsna eventuella plastpåsar, med en sil är det svårare. Men silen gör förmodligen att det fastnar något mer sällan. Nu är det dags för sjösättning och vi har inte hunnit sätta någon sil så vi testar utan den här säsongen. 

Elbrytarna är nya och jag har satt in ett skiljerelä som gör att bankerna kopplas ihop när det kommer laddning på någon av dem. En liknande lösning som vi installerade på Cantare inför hennes långsegling. Vi behövde också köpa grövre kablar till nya motorn. De gamla var underdimensionerade. 

Den nya motorn roterar inte på samma håll som vår gamla. In i det sista hoppades vi att det skulle gå att byta riktning på backslaget. Men det gick inte så vi fick köpa en ny. Vilket kanske ändå hade behövs då propellergubben räknade ut att vi behövde en större till den här motorn som har en annan utväxling. 

Vi har också passat på att installera en repskärare på propelleraxeln. Det kommer kännas skönt nästa gång vi kör motor utanför Portugal. Där är så många fiskenät som är svåra att upptäcka i god tid att man alltid är lite beredd på att fastna i ett. 

Kullaviks båtvarv kom förbi och kontrollerade installationen och vi startade motorn för första gången. Den var lättstartad och vi fick godkänt med kommentaren ”det ser proffsigt ut”.

Verktygen är undanstuvade och dynorna i. Mysigt, tycker barnen. Dags att sjösätta idag. Lite nervöst med ny genomföring och en massa nya slangar och slangklämmor. Sitter de tillräckligt hårt?  

Nu är nya motorn på plats

Tidigare i vår lånade vi en jigg av Kullaviks båtvarv för se hur den nya motorn passar på den gamla motorbädden. Det visade sig att den passar ganska bra. Morfarn fick i uppdrag att fixa fyra plattjärn med hål både för den nya motorn och den gamla. Dessutom gjorde han två extra plattjärn att lägga emellan för att vi skulle kunna kasa motorn framåt. Det behövdes eftersom ingångsskottet sitter så att det inte går att sänka ner motorn på exakt rätt plats.

Sen Fria kom hem har vi målat om i motorrummet. Skruvat loss allt som eventuellt skulle kunna vara i vägen för motorn. Monterat de rostfria plattjärnen. Bytt cutless-lager, vilket visade sig vara svårare än väntat. Det gamla satt fast med en skruv som var inplastat på ett sådant sätt att huvudet inte alls syntes. 

Jag har också gjort en lång lista på allt som behövs för att koppla in motorn. Mycket är beställt, men en del väntar vi med tills det är lättare att mäta.

I dag var det dags att lyfta i motorn. Spänningen var hög, skulle plattjärnen passa? De främre passade bra men en av de bakre stämde inte helt. Hm..av någon anledning så var den motortassen snurrad. Vi fick lyfta upp motorn igen, skruva loss motortassen och vrida den 180 grader. Då passade den, puh.

Sen blev det dags att gå in till barnen och titta på ”Bäst i test” så jag hann aldrig ta någon bild på motorn i båten. 

 

På gång igen

Nu har vi ägnat några år åt att fixa på huset och få ordning på alla rutiner kring vinterförvaringen av båten. Dynställ och båttillbehörslager är skapade i källaren. Vi har fått koll på hur vi riggar av och på båten själva. Dessutom har vi kommit på hur vi lättast fyller eller tömmer Fria på våren och hösten. Vi gör det till en lek att langa grejer i och ur båten, gärna genom flera olika däcksluckor, då går det att nyttja all tillgänglig arbetskraft. 

Så nu är det dags att göra något lite mer spännande, nämligen ett motorbyte. Det var egentligen inget fel på den gamla motorn, förutom att vi lagat värmeväxlaren med epoxi. En 30 år gammal motor kan visserligen fungera många år till men den kan också börja bråka när som. Framför allt vi trötta på den höga ljudnivån som förstör lugnet till havs. Motorn åkte ur när vi lyfte båten i höstas och sen sålde vi den snabbt. Jag hade ingen aning om att andrahandsmarknaden för gamla båtmotorer var så het. 

I många år har vi sparat lite pengar på ett speciellt båtmotorkonto. Nu är kontot tömt och istället har vi en jättefin ”Yanne” i garaget, en 40 hk Yanmar common rail-motor. Eftersom morfarn sa: ”ni kan lätt installera den själva”, eller nått likande, har vi bestämt oss för att göra just det. 

Idag har vi för första gången någonsin kört hem Fria till huset. Det var nervöst när vi skulle under telefonledningarna. Vi betraktade Frias långsamma framfart med spänning och pustade ut när det visade sig att vi hade drygt 10 cm marginal till vindgeneratorn. Nästa spänningsmoment var att se om det gick att backa upp henne på vår uppfart som lutar en del. Det gick faktiskt utmärkt. 

Vår utsikt från köksbordet är nu ännu vackrare och det kommer gå att langa över fika från balkongen till Frias sittbrunn. Drömmen om att kombinera huslivet med båtlivet och familjelivet är nu uppfylld. Dags att börja fixa.

Båtlivet är pausat

Mitt i vårförberedelserna och sömnaden av det nya sittbrunnstältet hittade vi ett hus. Det var så rätt för oss. Verkstad i källaren (för båtfixande), sluttningstomt med utsikt över åkrar (gillar skåningen) och berg norr om huset (gillar göteborgaren) och cykelavstånd till en väldigt mysig hamn, Vallda Sandö. Dessutom överkomligt pendlingsavstånd till våra jobb.

Vi var tvungna att uthärda en hård budgivning men vann till sist. På köpet fick vi städa och tömma ut det som säljaren, en äldre tant, inte ville flytta med sig. Sju vändor till tippen har vi hunnit med hittills.

Så, vi ställde in Fria igen och la ner det påbörjade sittbrunnstältet i en flyttkartong. Första helgen på semestern flyttade vi in och sen dess har vi fixat med huset. Fast vi har tagit paus ibland och njutit av den fantastiska naturen runt omkring oss. 

Nu när vardagen är tillbaka och barnen inskolade på nya förskolan är det härligt att komma hem till huset efter en arbetsdag. Barnen kan vara kvar ute i trädgården medan jag gör en kopp kaffe och städar undan i köket. Vilken skillnad mot att bo tre trappor upp utan hiss i stan.

Fria då, jo har vi tur får vi en plats till henne i hamnen till nästa sommar. Då kan vi cykla eller gå till henne när vi vill, vilken lycka! Trots att fokus varit på landlivet den här sommaren finns drömmarna om segling kvar. För att få det att funka med skolgång och arbeten har vi jobbat mot en vardag där Fria kommer vara närmre och på så sätt kan vi förlänga seglingssäsongen och möjliggöra fler korta turer. Dessutom är det bättre med ett hus att hyra ut än en bostadsrätt om vi i framtiden vill långsegla igen, och det vill vi ju såklart. 

Fusk

I år fuskade vi och flög ner till Gran Canaria. Vi flydde från vintermörkret och förskoleförkylningarna för att njuta av solen och familjetid. I en månad har vi bott i hus på olika delar av ön. Sista dagarna bodde vi i Las Palmas och passade på att umgås med vår långseglarkompisfamilj som fortfarande är kvar i hamnen. Vi gick till "våra" lekplatser och kände oss som hemma när vi besökte marinan. Det är oundvikligt att börja drömma om seglingsäventyr även om vi inte har några riktiga planer. Kanske blir det en Själlandruntomsegling i sommar. Vårrustningssuget har i varje fall kommit nu när vi är tillbaka i Göteborg. I år står nytt sittbrunnstält på önskelistan så det är dags att börja måtta och beställa tyg.

Norrut

Nu är vi på väg. Några lugna fixardagar i det dåliga vädret gjorde att vi var redo när solen tittade fram. Det blev en del segling idag och det var minst lika härligt som förra sommaren. Men det visade sig att mormor och morfars Malö inte var lika snabb så från det finns det ingen bild 😉

I havet!

Äntligen har vi sjösatt. Allt gick bra fast det blåser så att vi inte får upp seglen. På andra sidan bryggan ligger mina föräldrars båt och några platser ifrån oss ligger Eriks föräldrar med sin, de seglade ner under dagen. Så barnvakterna är många när vi nu ska försöka få ordning på allt i båten. 

Under vintern har vi, jag mest (Erik har sällskapat med öl och piska), sytt en ny sprayhood. Den blev klar förra helgen så vi har precis premiärtestat den. Väldigt spännande. Vid första anblicken såg det inte så lovande ut. Den räckte inte bak till skotbågen. Men efter lite trixande och dragande lyckades vi få dit de tre första vreden. Nu sitter den där och vi kunde nästan få igen dragkedjan, hoppas den töjer sig lite mer sen.

Den är så ren och det blev så mycket ljusare med rutor, den gamla hade inga, att det nu känns som om den inte är där när man kommer ut ur båten. Tyvärr blev det väldigt tydligt att vi har ett nytt projekt för nästa vinter, sittbrunnstältet har visst också passerat bäst före datum...

Tre veckors semester börjar nu!

Sommaren 2015

Vi närmar oss Kullaberg.

Det blev inte mycket skrivet här på bloggen förra sommaren. Speciellt mycket seglat blev det inte heller. Några mysiga turer ut till våra vänner på Asperö, knappt lönt att segla, och en båtträff med farmor och farfar på Köpstadsö. Inte mycket för oceanseglare, men nog för trötta småbarnsföräldrar.

På vägen norrut från Höganäs till Hinsholmen sträckseglade vi med inhyrd morfar och uthyrd Gustav. Men på vägen söderut i augusti familjeseglade vi med många småhopp. Det var alldeles underbart. Vi njöt av sol, strandbad, krabbfiske, glass, sittbrunnshäng och några härliga seglingstimmar. Med den avslutningen kände vi oss ändå väldigt nöjda med sommaren.

Två minimatroser.

Trött Gustav somnade strax innan angöring. 

Frans har tagit över tronen.

Bada och samla snäckor.

Spana på krabbor och sjöstjärnor.

Ändrade planer

Vi spenderade även vår andra semestervecka hos Fria men bestämde oss för att ta det lugnt och semestra lite i vår gamla hemstad Malmö. Så det blev varken solresa till Kanarieöarna eller sjösättning i maj. Lillebror Frans föddes den 12 maj så numera går det ännu långsammare med båtfixandet. Trots det är hon nästan klar nu, ja klar blir hon ju aldrig med tanke på alla saker vi vill förbättra, men redo för en sommar i skärgården i varje fall. Det är lätt att ryckas med och tänka att allt måste bli oceandugligt, nu också för två barn, då får vi hejda oss och inse att i år blir det inga sådana turer. Kanske kanske tar vi oss till Anholt eller Läsö, men det förutsätter att alla sover bra. Först är det midsommar, sen Volvo Ocean Race, sen segling. Vad vi längtar!

Gustav har fått ny flytväst med sele, perfekt för att leka helikopter.

Frans sover ibland gott när vi fixar.

Gustav hjälper gärna till med "bläckfiskarna".

Gustav grät tills han fick åka med i trucken, han vill verkligen hjälpa till!

Båtfixande

Efter en höst på land med minimalt båtfixande har vi nu startat förberedelserna inför den här sommaren. En vecka semester hos Fria resulterade i en ny toatank på 130 liter, förhoppningsvis tätad dieseltank och lagad varmvattenberedare. Fast precis som vanligt tar allt längre tid än planerat. Därför finns det inga slangar mellan tank och toa eller avluftningem. Inte heller varmvattenberedaren är inkopplad. I år är målet att sjösätta och segla upp henne innan mitten av maj då vi kommer utöka besättningen med ett syskon till Gustav. Den deadlinen är inte riktigt förhandlingsbar, så en viss stress finns. Därför letar vi febrilt efter en sista-minuten-resa till Las Palmas nästa vecka, för vi behöver ju sol för att orka. Annars blir det ännu en vecka hos Fria. 

Susar hem

Vi seglar norrut med Svinbådan i sikte. I morse lämnade vi Malmö och har haft en kanonsegling. Mellan 5 och 7,5 knop, medström det är fint det. Monitor har styrt större delen, men den byiga vinden är inte så lätt att hantera för henne när vi samtidigt kräver en stabil kurs. Det är många andra som är ute och seglar. En Najad i vår storlek som vi ”kappseglade” med insåg efter ett tag att det var bäst att hålla ut lite från den vingliga Fria. Sen gav de upp och började bada istället. De har nog semester.

Snart är vi tillbaka i Höganäs där vi började vår resa för knappt ett år sen och vår ”långsemester” tar då slut. 6000 sjömil har vi seglat (och kört för motor). Året har varit väldigt bra. Seglingsdelen blev inte riktigt vad vi väntat oss och vi har inte upplevt några häftiga seglatser med stormvindar eller rekordfarter. Men å andra sidan var det också vad vi bestämde oss för, att ta det lugnt. Utmaningen har istället funnits i att sysselsätta Gustav och att aldrig ta ut sig för mycket. Efter en lång segling har vi inte kunnat sova ett dygn, det har varit vanlig dag direkt med gröt klockan åtta. Just det är också det bästa, vi har haft ett helt år av vardag ihop, hela familjen. Ingen har behövt gå till jobb eller dagis. Vi har kollat in varenda lekplats i hamnarna vi besökt, de spanska är bäst, och druckit vår latte med havsutsikt varje dag. Dessutom har vi träffat andra seglare som blivit våra vänner på vägen, vilket förgyllt vår vardag och ibland gjort den till en fest.

Nu på slutet har vårt seglingssug verkligen kommit tillbaka. Sen vi lämnade Labö har vi kunnat segla nästan hela tiden och Gustav som numera fått sjöben kan leka trots att det lutar och gungar. Det hjälper så klart att det inte finns någon Atlantdyning här (och att mormor och moster fanns med som leksällskap). Nästa långsegling blir nog i Skandinavien eller möjligtvis till Skottland, där finns det också gott om fina ankringsvikar och skyddat vatten.

I morgon ska vi hjälpa mormor och morfar att putsa på deras båt så att de kan få i henne snart. Sen tar vi en extra tur med Fria till Hallands Väderö innan det är dags att plocka upp henne och påbörja vår flytt till Göteborg. Dagis börjar 25 augusti, Erik börjar den 1 september. Jag letar jobb eller uppdrag. Någon som behöver en grafisk formgivare?

Vi hoppas att även ni som följt bloggen hemifrån har fått lite underhållning och seglingskänslor, både ni som vi känner och ni som vi inte känner. Det hade varit jättekul för oss om ni okända läsare skrev en kort hälsning i kommentarsfältet här under.

Det blir nog snart fler äventyr till havs. En gång långseglare, alltid långseglare.  

Nära Sverige nu

Det går långsamt...

... precis som vi vill ha det. Vi stannade ytterligare två nätter ankrade i en liten vik / sjö som satt ihop med Kielkanalen. Härligt ställe, det var varmt och vi badade och lekte på en liten strand. Ute på Östersjön blåste kuling men vi var väl läade av den omgivande skogen. Andra dagen i viken stod Maria och tittade ut genom fönstret när hon såg en båt hon kände igen. Det var den tyske ensamseglaren vi träffade i Lissabon som efter t o r Västindien nu ankrade bredvid oss för sista natten innan hemkomst till Kiel. På kvällen rodde vi och hämtade över honom till vår båt och fick sällskap och historier.

Dagen efter slussade vi ut oss och det visade sig att även i den östliga ingången till Kielkanalen var hälften av slussarna trasiga. Vi slapp dock vänta två timmar i denna ände utan kunde slussa ut oss och vara ute på havet igen. Vi gick någon timme norrut och stannade i Labö på den tyska rivieran. Stor hamn och mängder med semestrare men ändå ett trevligt ställe. Vädret såg dock inte lika bra ut, det skulle komma en massa vind igen så vi gick upp tidigt nästa morgon och seglade över till Rödbyhavn (färjestaden) i Danmark. Den tyska hamnguiden varnade oss för en industrihamn utan charm men det var inte så fasligt. Där fanns bra wifi och fungerande duschar med både bra tryck och värme och utan en sådan där störig knapp man måste trycka på var tionde sekund; vad mer kan man önska? Tio minuter efter vi lagt till kom kulingen och regnet så Gustav fick rastas i vattenpölar. Det var faktiskt första gången han behövt vara ute i regn insåg vi så vi har nog haft ganska bra väder det här året (Maria har för övrigt inte använt sitt seglarställ ännu). Vattenpölar var fantastiskt roligt.

Vi låg kvar två nätter i Rödby medan kulingen drog över och igår kom Marias mamma och syster ner för att segla med oss ett par dagar. Skoj med besök på båten igen även om det inte var speciellt länge sedan sist. Idag har vi seglat ett par timmar i sol och bra vind till Gedser och vi njuter fortfarande av frånvaron från dyningen och tidvattnet som vi vant oss vid. Vi är nu bara ett drygt dygns segling från Höganäs men med sol och svaga vindar så långt prognosen sträcker sig skall vi segla så långsamt vi bara kan.

Havet är härligt!

Efter cykelutflykten satte seglingssuget in. Så dagen därpå gick vi först till Delzilj på förmiddagen. Vi kom fram precis innan det blåste upp och började regna. Strax efter oss kom det in tre andra svenska båtar, vi konstaterade att vi nu närmar oss de ”vanliga” semesterseglarna. På eftermiddagen, lagom till att tankstationen öppnade igen, avtog vinden och regnet minskade. Det var också högvatten i Delfzilj och dags för oss att åka ut på Ems. Färden ut till Borkum blev skumpig, medström men motvind. Trots det var vi väldigt nöjda med att vara på väg.

På söndagen skulle det komma åska och starka vindbyar så vi planerade att stanna en dag på Borkum. Vi gick upp för att betala hamnavgiften, vilket var omöjligt eftersom de inte öppnat än. Gustav fick springa av sig på gräsplätten sidan om hamnens enda restaurang. När vi tittade ut mot havet såg det lugnt och lockande ut. Vår holländska granne avseglade just då mot Norderney. Vi kände suget. Väderleksrapporten såg bättre ut så vi gav oss iväg. Det blev en jättefin dag, halvvind och bra fart. Det är så skönt att segla. Vi har inte alls tröttnat. Men vi har tröttnat på atlantdyning och motström, det är säkert.

Väl på Norderney pratade Erik med hamnkaptenen som sa att om vi gick senast åtta dagen därpå, sista dagen innan nordanvinden skulle börja, skulle vi kunna ta oss till Brunsbüttel och Kielkanalen utan att få motström på Elbe. Ännu en fin seglingsdag. Vinden avtog under dagen och solen gassade. Motorn fick hjälpa oss upp för floden. Lagom till att Gustav somnade kom vi fram till slussen. Jag skyndade mig upp från Gustavs koj när jag hörde hur Erik drog ner farten, ibland är det bråttom när det ska slussas. Men inte i måndags. Vi väntade, och snurrade runt, sicksackade mellan båtar, drev med strömmen. Det finns ingen väntplats och allt vi hörde var tyskt prat på VHF:en som vi inte förstod så mycket av. Efter drygt en och en halv timme fick vi gå in i den nya stora slussen, vi och nio andra fritidsbåtar fick slussa ner tillsammans med tre stora fraktfartyg. Den gamla slussen var ur funktion fick vi höra av den holländska båten som vi förtöjt i. Slussen var så bred att vi låg utanpå varandra. Det hade mörknat när vi äntligen fick köra ut. Vi som hoppats på en tidig kväll. Brunsbüttel marina var full av båtar som låg utanpå varandra. Inte så lockande att ge sig in där när nio andra båtar var på väg att göra samma sak. I sista stund ändrade vi oss och gick vidare en bit in där vi trodde att det skulle finnas ännu en brygga för fritidsbåtar. Egentligen får man inte gå på kanalen när det är mörkt. Även den bryggan var full, men vi hittade en tankstation som inte skulle öppna förrän åtta morgonen därpå, där la vi oss.

I tisdags när Gustav väckt oss tuffade vi vidare i regn och nordanvind. Med sittbrunnstältet uppe är det inte så farligt. Nästan lite mysigt. Vi gjorde te och scones. Precis innan vi kom fram till Rendsburg ringde Eriks föräldrar som nyss anlänt till byn och undrade var vi var. Bra tajming.

Nu har vi varit här i Rendsburg två nätter. Gustav har fått leka med farmor och farfar och vi har njutit av sittbrunnshäng. Vi fick också lite egentid då vi handlade, lagade toalett och drack en öl i sittbrunnen. Ibland är det väldigt skönt att kunna tänka alla tankar till slut och diskutera saker i lugn och ro. Vi hann också göra en 28 punkter lång lista över sådant som vi vill fixa på Fria i framtiden.

Idag kör farmor och farfar hemåt och vi ska också ge oss av. Värmen är här för att stanna men vinden är tyvärr motig ett tag till. Vi kommer ta det lugnt och förmodligen gå ur kanalen i morgon för att sen se hur mycket det blåser och från vilken riktning. Det får avgöra om vi tar Lilla bält, Stora bält eller Öresund på vår färd mot Höganäs.

Vi tänker en del på våra norrländska vänner på Bri som har motorstrul och fastnat i Holland. Vi hade ju verkligen hoppats på att vi skulle ses igen och att de skulle komma ikapp oss snart. Men tyvärr verkade det som om de har otur just nu. Vi önskar så att vi kunde flyga hit dem och bogsera dem en bit på vägen.

Hoppas vår lagning av värmeväxlaren fortsätter att fungera, vi är så nära hemma. Men ändå tar vi det lugnt för det är riktigt härligt på havet igen.

Zoooooooom swisch

Se upp alla kossor för här kommer vi susande.

I 30-års-present fick jag av Erik en utflykt med elcyklar och en konvertering av min egen cykel ifall jag gillade känslan. I dag var det dags, en bakfiets (lådcykel) och en vanlig cykel packades för utflykt. Att packa var hur lätt som helst, lådan rymde allt som en småbarnsfamilj behöver, det kändes nästan som om vi skulle kunna bo i den. Sen susade vi skrattandes i väg. Det var hur lätt som helst att cykla med eldrift. Vindpustar och uppförsbackar som i vanliga fall brukar resultera i en massa mummel och gnällande från min sida var plötsligt något kul, en anledning att öka på motorns kraft.

Vi cyklade ut ur Groningen där vi nu befinner oss och tittade på kanalen, samma kanal som vi tidigare åkt båt på. Sen cyklade vi längs med den i timmar och kom till en liten liten by med snurrande mölla och badande holländare (konstgjord sandstrand i kanalen). Där åt vi lunch och lät Gustav sova sin lur på filten i skuggan, idylliskt. Efter en stund blev vi rastlösa och önskade, tvärt om mot vad vi brukar önska, att Gustav skulle vakna så att vi kunde cykla vidare. Så roligt var det att cykla, eller rättare sagt att åka cykel.

Vi har så klart tagit bilder på lådcykeln från alla möjliga håll och mätt lite. När vi kommer hem till landlivet ska det byggas lådcykel, med eldrift.

Bra snurr där på pedalen säger besiktningsmannen. 

Kungen och hans trampande betjänt. 

Trötta trampare. 

Historiens roligaste gunga råkade finnas i en park på vägen hem.
 

Limmet håller

Ingen läcka än, vi tar lunchpaus i Haarlem. 

Motorn lagad med tejp

Under gårdagens kanalputtrande anade jag ett nytt ljud från motorn. Jag öppnade och tittade efter och såg då en mycket prydlig vattenstråle komma ur ändan på värmeväxlaren. Skönt med lättdiagnosticerade fel. Jobbigt med fel dock. Vi lade till på väntplatsen vid en bro vi precis passerat och tittade närmare. Ett litet litet hål hade uppstått och ur det kom sjövatten. Vi låg mitt ute i ingenstans utan ens möjlighet att komma i land så vi insåg att vi behövde ta oss ytterligare en timme upp till staden Gouda för att få till en vettig reparation. Maria gjorde en MacGyver och silvertejpade över hålet och i sällskap av den svenska barnfamiljsbåten Fortuna som vi precis stött ihop med fortsatte vi. Tejplagningen höll faktiskt i 40 minuter, den sista biten läckte mer vatten ut men motorn höll sig kyld nog.

Ny värmeväxlare då, vad kan det kosta? 30 000 kr. Aj aj aj. Om man bara byter den grejen som hade korroderat sönder då? 14 000 kr. Aj aj. Det får bli någon slags lagning här. Vår tekniska telefonsupport på Helenedals mekaniska tipsade om att det visst går att svetsa (silverlöda?) i koppar men man får vara rätt duktig på det om det skall fungera. Vi har ju ändå inte utrustning för det och känner ju inte görmånga metallhantverkare som vi litar på i Gouda. Det måste bli en temporär fullösning men silvertejp fungerade som bekant inte så bra. Det hade varit lockande att försöka laga den med ost eftersom vi är i en oststad men det hade varit synd på osten. Lim då? Vi gick över till bygghandeln mitt emot gästhamnen och köpte epoxi som vi geggade in hela området kring hålet med. Just nu väntar vi på att det skall härda och i morgon blir det testkörning. Vi får väl se hur det går men oavsett hur det går är jag nästan glad att det hände. En sådan osannolik tur att felet uppstod precis där på en lugn och nästan otrafikerad kanal precis intill en hjälpsam båt. Om man nu måste ha motorstrul, vilket man tydligen måste ha, så var detta det absolut bästa stället. Dessutom är Gustav glad som får titta på stormotorn så mycket han vill under tiden vi grejar med den.  

Midsommar igen

Förra årets midsommar hann vi knappt fira för då bara jobbade vi med båten för att komma iväg. Denna gång blev det mycket bättre. Vi stack från England i onsdags och tog oss över Nordsjön över natten till Belgien. Vi tyckte det gick lite för lätt att segla med bara en ett-och-en-halv-åring så vi hade flugit över en tvååring med tillhörande föräldrar inför denna sista långa tur. Det gick prima även om jag var lite trött i ögat vissa stunder då jag var hemma på blixtbröllop i Sverige under helgen och kanske inte sov riktigt alla de timmar min skönhet kräver. Hur som helst, vi kom till Belgien till en kuststad som vi aldrig lyckades lära oss namnet på men som efter lite tittande i pilotboken verkar kallas för Blankenberg. I morse seglade vi vidare österut, först i över två knops medström men senare med nära fyra knops motström, mot den Holländska staden Vlissingen. Där slussade vi in oss och puttrade upp till staden Middelburg. Mataffären i staden satt inne på midsommarviktiga saker som jordgubbar och gräslök så vi fick till en ganska bra midsommarmåltid i en solig sittbrunn. 

De kommande dagarna skall vi ta det lugnt och ha skoj innan våra vänner åker iväg. Sedan får vi se hur vi gör, det går att ta kanaler hela långa vägen upp till den tyska gränsen eller så puttrar vi ut i Nordsjön om vädret är bra och vi tröttnat på alla sluisar och broar. 

Seglande besökare på väg mot Vlissingen.