Efter cykelutflykten satte seglingssuget in. Så dagen därpå
gick vi först till Delzilj på förmiddagen. Vi kom fram precis innan det blåste
upp och började regna. Strax efter oss kom det in tre andra svenska båtar, vi
konstaterade att vi nu närmar oss de ”vanliga” semesterseglarna. På
eftermiddagen, lagom till att tankstationen öppnade igen, avtog vinden och
regnet minskade. Det var också högvatten i Delfzilj och dags för oss att åka ut
på Ems. Färden ut till Borkum blev skumpig, medström men motvind. Trots det var
vi väldigt nöjda med att vara på väg.
På söndagen skulle det komma åska och starka vindbyar så vi
planerade att stanna en dag på Borkum. Vi gick upp för att betala hamnavgiften,
vilket var omöjligt eftersom de inte öppnat än. Gustav fick springa av sig på
gräsplätten sidan om hamnens enda restaurang. När vi tittade ut mot havet såg
det lugnt och lockande ut. Vår holländska granne avseglade just då mot
Norderney. Vi kände suget. Väderleksrapporten såg bättre ut så vi gav oss iväg.
Det blev en jättefin dag, halvvind och bra fart. Det är så skönt att segla. Vi
har inte alls tröttnat. Men vi har tröttnat på atlantdyning och motström, det
är säkert.
Väl på Norderney pratade Erik med hamnkaptenen som sa att om
vi gick senast åtta dagen därpå, sista dagen innan nordanvinden skulle börja,
skulle vi kunna ta oss till Brunsbüttel och Kielkanalen utan att få motström på
Elbe. Ännu en fin seglingsdag. Vinden avtog under dagen och solen gassade.
Motorn fick hjälpa oss upp för floden. Lagom till att Gustav somnade kom vi
fram till slussen. Jag skyndade mig upp från Gustavs koj när jag hörde hur Erik
drog ner farten, ibland är det bråttom när det ska slussas. Men inte i måndags.
Vi väntade, och snurrade runt, sicksackade mellan båtar, drev med strömmen. Det
finns ingen väntplats och allt vi hörde var tyskt prat på VHF:en som vi inte
förstod så mycket av. Efter drygt en och en halv timme fick vi gå in i den nya
stora slussen, vi och nio andra fritidsbåtar fick slussa ner tillsammans med
tre stora fraktfartyg. Den gamla slussen var ur funktion fick vi höra av den
holländska båten som vi förtöjt i. Slussen var så bred att vi låg utanpå
varandra. Det hade mörknat när vi äntligen fick köra ut. Vi som hoppats på en
tidig kväll. Brunsbüttel marina var full av båtar som låg utanpå varandra. Inte
så lockande att ge sig in där när nio andra båtar var på väg att göra samma
sak. I sista stund ändrade vi oss och gick vidare en bit in där vi trodde att
det skulle finnas ännu en brygga för fritidsbåtar. Egentligen får man inte gå på
kanalen när det är mörkt. Även den bryggan var full, men vi hittade en
tankstation som inte skulle öppna förrän åtta morgonen därpå, där la vi oss.
I tisdags när Gustav väckt oss tuffade vi vidare i regn och
nordanvind. Med sittbrunnstältet uppe är det inte så farligt. Nästan lite
mysigt. Vi gjorde te och scones. Precis innan vi kom fram till Rendsburg ringde
Eriks föräldrar som nyss anlänt till byn och undrade var vi var. Bra tajming.
Nu har vi varit här i Rendsburg två nätter. Gustav har fått
leka med farmor och farfar och vi har njutit av sittbrunnshäng. Vi fick också
lite egentid då vi handlade, lagade toalett och drack en öl i sittbrunnen.
Ibland är det väldigt skönt att kunna tänka alla tankar till slut och diskutera
saker i lugn och ro. Vi hann också göra en 28 punkter lång lista över sådant
som vi vill fixa på Fria i framtiden.
Idag kör farmor och farfar hemåt och vi ska också ge oss av.
Värmen är här för att stanna men vinden är tyvärr motig ett tag till. Vi kommer
ta det lugnt och förmodligen gå ur kanalen i morgon för att sen se hur mycket
det blåser och från vilken riktning. Det får avgöra om vi tar Lilla bält, Stora
bält eller Öresund på vår färd mot Höganäs.
Vi tänker en del på våra norrländska vänner på Bri som har
motorstrul och fastnat i Holland. Vi hade ju verkligen hoppats på att vi skulle
ses igen och att de skulle komma ikapp oss snart. Men tyvärr verkade det som om
de har otur just nu. Vi önskar så att vi kunde flyga hit dem och bogsera dem en
bit på vägen.
Hoppas vår lagning av värmeväxlaren fortsätter att fungera,
vi är så nära hemma. Men ändå tar vi det lugnt för det är riktigt härligt på
havet igen.
Det var så roligt att träffa Gustav (som har fått så fina lockar) med sina föräldrar. Snart ses vi i Sverige igen!
SvaraRadera