Nu har vi lagt till en liten länklista till våra kompisbåtar, fler kommer. Så kan ni läsa om vad de hittar på och kanske även se en eller annan bild på oss, bra för er (föräldrar) som har saknat bilder på sistone.
Vi har också uppdaterat sidan om oss med en bild på familjen.
söndag 20 oktober 2013
torsdag 17 oktober 2013
Lugn väntan
Då var vi i Lissabon då. Vi hade väl egentligen tänkt vänta lite med att segla hit men vi blev nog rastlösa. Dessutom ligger här ett par kompisbåtar och då tänkte vi att det kanske var läge för ett par veckors stadsliv. Vi kom hit i tisdags och kommer i alla fall bli kvar tills den nya besättningen levereras den 27 oktober.
Vägen ner hit var fin och inkluderade en visit på ön Berlenga som väl i princip är det som Portugal har att erbjuda i skärgårdsväg. Det är en naturreseravatsö med ett gammalt munkkloster på från 1500-talet, kristallklart vatten och ett helt gäng grottor. En av grottorna vi körde in i med gummibåten visade sig vara en tunnel som gick rätt igenom ön och ut i en vik på andra sidan. Häftigt. Vi hade först bara tänkt stanna till vid ön ett par timmar då ankringen enligt Maria är den sämsta hon varit med om men väl på plats i ankringsviken blev vi tipsade av en fransk båt att alla de där små bojarna som vi trott var fisknät istället var ordentliga bojar som de lokala fiskebåtarna lagt dit. Vi lånade en boj, kände oss trygga med det och stannade över natten. På morgonen efter tog vi resans första bad (undantaget min fenderräddning på de Holländska kanalerna) då vattentemperaturen äntligen halkat över tjugo grader.
Från Berlenga fick vi sedan en fenomenal segling de 50 sjömilen ner till Cascais utanför Lissabon, vi snittade nog sju knop. I Cascais ankrade vi ett par dagar, sov mycket, solade lite i sittbrunnen, lekte med Gustav, fixade lite på båten och bara hade det gött innan vi tog tidvattnet in till Lissabon där vi alltså ligger nu.
Vad händer nu då? Ja, bra fråga. Idag skall vi gå på zoo i alla fall, sedan får vi se.
Vägen ner hit var fin och inkluderade en visit på ön Berlenga som väl i princip är det som Portugal har att erbjuda i skärgårdsväg. Det är en naturreseravatsö med ett gammalt munkkloster på från 1500-talet, kristallklart vatten och ett helt gäng grottor. En av grottorna vi körde in i med gummibåten visade sig vara en tunnel som gick rätt igenom ön och ut i en vik på andra sidan. Häftigt. Vi hade först bara tänkt stanna till vid ön ett par timmar då ankringen enligt Maria är den sämsta hon varit med om men väl på plats i ankringsviken blev vi tipsade av en fransk båt att alla de där små bojarna som vi trott var fisknät istället var ordentliga bojar som de lokala fiskebåtarna lagt dit. Vi lånade en boj, kände oss trygga med det och stannade över natten. På morgonen efter tog vi resans första bad (undantaget min fenderräddning på de Holländska kanalerna) då vattentemperaturen äntligen halkat över tjugo grader.
Från Berlenga fick vi sedan en fenomenal segling de 50 sjömilen ner till Cascais utanför Lissabon, vi snittade nog sju knop. I Cascais ankrade vi ett par dagar, sov mycket, solade lite i sittbrunnen, lekte med Gustav, fixade lite på båten och bara hade det gött innan vi tog tidvattnet in till Lissabon där vi alltså ligger nu.
Vad händer nu då? Ja, bra fråga. Idag skall vi gå på zoo i alla fall, sedan får vi se.
onsdag 9 oktober 2013
Natt på havet
Jag vaknar vid sidan om en sovande varm Gustav och njuter av att känna mig ganska pigg. Efter en stund undrar jag om det går att krångla sig ut ur akterpiken med alla vadderande kuddar och barngrind. Sakta sakta byter jag ut min kropp mot täcket och trillar nästan ut till slut.
Vinden har mojnat och Fria rullar från sida till sida. Det var det som gjorde att Gustav hade så svårt att somna. När vi lämnade Leixoes var det bra vind och vi seglade i en behaglig slör. Nu närmar sig klockan midnatt och jag tar över vakten från Erik. I början känns det nästan lite obehagligt, det var så länge sen vi gick på natten. Runt om kring oss böljar havet och jag hör hur vi tar oss fram igenom det. I mörkret känns alla vågor stora, även om jag förstår att de är små eftersom det inte blåser. Fiskmåsarna som ligger och guppar på ytan är förvillande lika fiskeflaggor. När det var ljust kändes det som en sick-sack-bana mellan flaggorna, nu har jag ingen aning om hur nära vi är att fastna.
Jag plockar med mig både frukt och kakor upp i sittbrunnen. Ungefär samtidigt som jag slukat hälften av kakorna, jag måste ju lämna en del till Erik, börjar allt kännas bättre. Ögonen har vant sig vid mörkret vilket gör att jag ser hur lugnt havet är och allt känns mindre dramatiskt. Stjärnorna tindrar och vågbruset är lugnande. Med mössa, helly-hansen tröja och långbyxor är det lagom varmt. Jag går ner och gör två koppar te, kopparna är så små att det är lika bra att göra två på en gång. Till dem tar jag två eller kanske tre kakor, Erik vet ändå inte hur många där var från början, det var jag som handlade. Jag tittar till min söta son som verkar sova djupt i sin kuddborg och återvänder till sittbrunnen.
Bakom oss närmar sig en båt, efter ett tag ser jag att det är en segelbåt och förstår att det är Bri som vi kompisseglar med. Erik tappade bort dem i mörkret. Det är mysigt att kompissegla, det är både tryggt och kul att ha någon att prata med på VHFen. I solnedgången passade vi på att fotografera varandra och turades om att vara på solsidan. För att inte trassla in oss i varandras fiskespölinor vevade vi hem krokarna. Då upptäckte vi att vi fått en fisk. Första fisken sen Sverige. Den är efterlängtad och vi har jobbat hårt för att få den. Sen vi kom över Biscaya har vi fiskat hela tiden, oftast med två drag. Vi har skiftat drag, köpt nya och testat olika längder på linan utan att få minsta lilla fisk.
Nu vaknade Gustav, vaktskifte strax innan tre.
Så var var jag nu, gryningen närmar sig och jag har gått på min vakt igen klockan sex, jo fisken. Vi har drömt om guldmakriller och minitonfiskar, dragen vi använder har vi köpt speciellt för att få dessa fiskarter. Triumfen och öl- priset till första båt som får fisk, det är inte bara vi som varit utan fiskelycka, borde ha varit stor. Men, vad vi fick upp var en ej så exotisk horngädda. En långsmal fisk, med en mängd gröna ben, som brukar nappa när vi försöker få makrill där hemma. Typiskt. Jaja, allt går att grilla, vårt nya mantra.
Vinden har börjat blåsa från land denna gång, det luktar skumt, någon slags tånglukt. Snart dags att rulla ut kroken igen, det nappar bäst i skymning och gryning. Undrar om det finns något mer än horngäddor i havet?
Det är något speciellt med att se dagen gry. Allt har gått bra under de mörka timmarna och jag slappnar av en aning. Det är lättare att bedöma avstånd och kurs på andra båtar och de irrande fiskebåtarna blir lättare att parera. Kusten syns genom diset och luften är frisk. Doften har ändrat sig igen, nu luktar det skog, en ren doft tycker jag. Himlen är rosa och hela min värld är vacker. Vi borde nattsegla varje dag, på natten trivs tankarna och jag blir glad av att se solen gå upp.
Kompissegling med Bri. |
Den stora fångsten. |
Solnedgång. |
Gustav i kuddborgen. |
tisdag 8 oktober 2013
Mot Nazare
Efter två nätter i Porto seglar vi alldeles snart söderut mot Nazare tillsammans med killarna på B31:an Bri. Vi bör vara framme i morgon förmiddag. Stoppet här i Porto har varit mycket bra och vi hann med lite portvinsprovning igår. Mer om det en annan gång, kanske.
lördag 5 oktober 2013
Hej Portugal!
Standardvädret är tillbaka: nordlig vind, sol och 22 grader varmt. Vi gillar det och passade idag på att ta oss över gränsen till Portugal och Viana do Castelo. Kaffet var gott även här hälsar Maria, men fortfarande väldigt små koppar.
torsdag 3 oktober 2013
Baiona
Trots regn och vind har vi det bra här i Baiona. Några av de gångna dagarna har varit riktigt varma och det har till och med hänt att det inte regnat på en halv dag eller så.
Igår var en sådan dag. Vi började med att sova till halv 11. När vi vaknade blev det nästan lite stressigt eftersom vi planerat att gå till fiskmarknaden tillsammans med de två norrländska killarna på B31:an Bri. Fiskmarknaden hade stängt när vi fått i oss vår frukost så vi gick till den vanliga affären istället. Där köpte vi räkor, små slemmiga bläckfiskar, två mindre fiskar som såg söta ut och en stor kotlett tonfisk. Sen var det dags att grilla. Räkorna blev lite brända, bläckfisken smakade sådär men fiskarna var utsökta och tonfisken var som väntat "köttig" och god. Till det hade vi pimientos, små paprikor, som vi stekt med olja och salt, ugnsrostad cassava och öl. Gustav var i början lite blyg men vande sig sedan så att han vågade krypa runt under bordet och ställa sig upp även mot gästernas ben. Den grillade fisken fick hans godkännande om jag matade honom med min gaffel i rask takt.
Efter maten fyllde vi en termos med kaffe, lastade barnvagnen med koppar och en skål med vattenmelon, vilket är nästan gratis här, och skramlade iväg runt fortet som vår marina ligger i. På läsidan med utsikt över de brytande vågorna och Isla Cies hittade vi en stenbänk där vi slog oss ner. Efter en stunds filosoferande kom vi fram till att vi behövde mer kaffe och styrde vagnen mot ett litet torg i den gamla delen av staden.
Det är sådana dagar, de med lagom värme, lite sol då och då, trevligt sällskap och god mat som rättfärdigar slitet vi stod ut med för att komma iväg.
I natt blåste det upp igen och det har regnat från och till. Men det gör inte så mycket, snart kommer solen tillbaka, troligtvis i morgon, och då seglar vi vidare mot Portugal.
På väg till Baiona. |
Tapaslunch. |
Lek i sittbrunnen när det regnar ute. |
Fortet som marinan ligger i. |
Utsikt mot Isla Cies. |
Uppe på muren. |
Gustav gillar vatten. |
Norrlänningar och grillad tonfisk. |
Första förtöjningen med aktern in. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)