Susar hem

Vi seglar norrut med Svinbådan i sikte. I morse lämnade vi Malmö och har haft en kanonsegling. Mellan 5 och 7,5 knop, medström det är fint det. Monitor har styrt större delen, men den byiga vinden är inte så lätt att hantera för henne när vi samtidigt kräver en stabil kurs. Det är många andra som är ute och seglar. En Najad i vår storlek som vi ”kappseglade” med insåg efter ett tag att det var bäst att hålla ut lite från den vingliga Fria. Sen gav de upp och började bada istället. De har nog semester.

Snart är vi tillbaka i Höganäs där vi började vår resa för knappt ett år sen och vår ”långsemester” tar då slut. 6000 sjömil har vi seglat (och kört för motor). Året har varit väldigt bra. Seglingsdelen blev inte riktigt vad vi väntat oss och vi har inte upplevt några häftiga seglatser med stormvindar eller rekordfarter. Men å andra sidan var det också vad vi bestämde oss för, att ta det lugnt. Utmaningen har istället funnits i att sysselsätta Gustav och att aldrig ta ut sig för mycket. Efter en lång segling har vi inte kunnat sova ett dygn, det har varit vanlig dag direkt med gröt klockan åtta. Just det är också det bästa, vi har haft ett helt år av vardag ihop, hela familjen. Ingen har behövt gå till jobb eller dagis. Vi har kollat in varenda lekplats i hamnarna vi besökt, de spanska är bäst, och druckit vår latte med havsutsikt varje dag. Dessutom har vi träffat andra seglare som blivit våra vänner på vägen, vilket förgyllt vår vardag och ibland gjort den till en fest.

Nu på slutet har vårt seglingssug verkligen kommit tillbaka. Sen vi lämnade Labö har vi kunnat segla nästan hela tiden och Gustav som numera fått sjöben kan leka trots att det lutar och gungar. Det hjälper så klart att det inte finns någon Atlantdyning här (och att mormor och moster fanns med som leksällskap). Nästa långsegling blir nog i Skandinavien eller möjligtvis till Skottland, där finns det också gott om fina ankringsvikar och skyddat vatten.

I morgon ska vi hjälpa mormor och morfar att putsa på deras båt så att de kan få i henne snart. Sen tar vi en extra tur med Fria till Hallands Väderö innan det är dags att plocka upp henne och påbörja vår flytt till Göteborg. Dagis börjar 25 augusti, Erik börjar den 1 september. Jag letar jobb eller uppdrag. Någon som behöver en grafisk formgivare?

Vi hoppas att även ni som följt bloggen hemifrån har fått lite underhållning och seglingskänslor, både ni som vi känner och ni som vi inte känner. Det hade varit jättekul för oss om ni okända läsare skrev en kort hälsning i kommentarsfältet här under.

Det blir nog snart fler äventyr till havs. En gång långseglare, alltid långseglare.  

Nära Sverige nu

Det går långsamt...

... precis som vi vill ha det. Vi stannade ytterligare två nätter ankrade i en liten vik / sjö som satt ihop med Kielkanalen. Härligt ställe, det var varmt och vi badade och lekte på en liten strand. Ute på Östersjön blåste kuling men vi var väl läade av den omgivande skogen. Andra dagen i viken stod Maria och tittade ut genom fönstret när hon såg en båt hon kände igen. Det var den tyske ensamseglaren vi träffade i Lissabon som efter t o r Västindien nu ankrade bredvid oss för sista natten innan hemkomst till Kiel. På kvällen rodde vi och hämtade över honom till vår båt och fick sällskap och historier.

Dagen efter slussade vi ut oss och det visade sig att även i den östliga ingången till Kielkanalen var hälften av slussarna trasiga. Vi slapp dock vänta två timmar i denna ände utan kunde slussa ut oss och vara ute på havet igen. Vi gick någon timme norrut och stannade i Labö på den tyska rivieran. Stor hamn och mängder med semestrare men ändå ett trevligt ställe. Vädret såg dock inte lika bra ut, det skulle komma en massa vind igen så vi gick upp tidigt nästa morgon och seglade över till Rödbyhavn (färjestaden) i Danmark. Den tyska hamnguiden varnade oss för en industrihamn utan charm men det var inte så fasligt. Där fanns bra wifi och fungerande duschar med både bra tryck och värme och utan en sådan där störig knapp man måste trycka på var tionde sekund; vad mer kan man önska? Tio minuter efter vi lagt till kom kulingen och regnet så Gustav fick rastas i vattenpölar. Det var faktiskt första gången han behövt vara ute i regn insåg vi så vi har nog haft ganska bra väder det här året (Maria har för övrigt inte använt sitt seglarställ ännu). Vattenpölar var fantastiskt roligt.

Vi låg kvar två nätter i Rödby medan kulingen drog över och igår kom Marias mamma och syster ner för att segla med oss ett par dagar. Skoj med besök på båten igen även om det inte var speciellt länge sedan sist. Idag har vi seglat ett par timmar i sol och bra vind till Gedser och vi njuter fortfarande av frånvaron från dyningen och tidvattnet som vi vant oss vid. Vi är nu bara ett drygt dygns segling från Höganäs men med sol och svaga vindar så långt prognosen sträcker sig skall vi segla så långsamt vi bara kan.

Havet är härligt!

Efter cykelutflykten satte seglingssuget in. Så dagen därpå gick vi först till Delzilj på förmiddagen. Vi kom fram precis innan det blåste upp och började regna. Strax efter oss kom det in tre andra svenska båtar, vi konstaterade att vi nu närmar oss de ”vanliga” semesterseglarna. På eftermiddagen, lagom till att tankstationen öppnade igen, avtog vinden och regnet minskade. Det var också högvatten i Delfzilj och dags för oss att åka ut på Ems. Färden ut till Borkum blev skumpig, medström men motvind. Trots det var vi väldigt nöjda med att vara på väg.

På söndagen skulle det komma åska och starka vindbyar så vi planerade att stanna en dag på Borkum. Vi gick upp för att betala hamnavgiften, vilket var omöjligt eftersom de inte öppnat än. Gustav fick springa av sig på gräsplätten sidan om hamnens enda restaurang. När vi tittade ut mot havet såg det lugnt och lockande ut. Vår holländska granne avseglade just då mot Norderney. Vi kände suget. Väderleksrapporten såg bättre ut så vi gav oss iväg. Det blev en jättefin dag, halvvind och bra fart. Det är så skönt att segla. Vi har inte alls tröttnat. Men vi har tröttnat på atlantdyning och motström, det är säkert.

Väl på Norderney pratade Erik med hamnkaptenen som sa att om vi gick senast åtta dagen därpå, sista dagen innan nordanvinden skulle börja, skulle vi kunna ta oss till Brunsbüttel och Kielkanalen utan att få motström på Elbe. Ännu en fin seglingsdag. Vinden avtog under dagen och solen gassade. Motorn fick hjälpa oss upp för floden. Lagom till att Gustav somnade kom vi fram till slussen. Jag skyndade mig upp från Gustavs koj när jag hörde hur Erik drog ner farten, ibland är det bråttom när det ska slussas. Men inte i måndags. Vi väntade, och snurrade runt, sicksackade mellan båtar, drev med strömmen. Det finns ingen väntplats och allt vi hörde var tyskt prat på VHF:en som vi inte förstod så mycket av. Efter drygt en och en halv timme fick vi gå in i den nya stora slussen, vi och nio andra fritidsbåtar fick slussa ner tillsammans med tre stora fraktfartyg. Den gamla slussen var ur funktion fick vi höra av den holländska båten som vi förtöjt i. Slussen var så bred att vi låg utanpå varandra. Det hade mörknat när vi äntligen fick köra ut. Vi som hoppats på en tidig kväll. Brunsbüttel marina var full av båtar som låg utanpå varandra. Inte så lockande att ge sig in där när nio andra båtar var på väg att göra samma sak. I sista stund ändrade vi oss och gick vidare en bit in där vi trodde att det skulle finnas ännu en brygga för fritidsbåtar. Egentligen får man inte gå på kanalen när det är mörkt. Även den bryggan var full, men vi hittade en tankstation som inte skulle öppna förrän åtta morgonen därpå, där la vi oss.

I tisdags när Gustav väckt oss tuffade vi vidare i regn och nordanvind. Med sittbrunnstältet uppe är det inte så farligt. Nästan lite mysigt. Vi gjorde te och scones. Precis innan vi kom fram till Rendsburg ringde Eriks föräldrar som nyss anlänt till byn och undrade var vi var. Bra tajming.

Nu har vi varit här i Rendsburg två nätter. Gustav har fått leka med farmor och farfar och vi har njutit av sittbrunnshäng. Vi fick också lite egentid då vi handlade, lagade toalett och drack en öl i sittbrunnen. Ibland är det väldigt skönt att kunna tänka alla tankar till slut och diskutera saker i lugn och ro. Vi hann också göra en 28 punkter lång lista över sådant som vi vill fixa på Fria i framtiden.

Idag kör farmor och farfar hemåt och vi ska också ge oss av. Värmen är här för att stanna men vinden är tyvärr motig ett tag till. Vi kommer ta det lugnt och förmodligen gå ur kanalen i morgon för att sen se hur mycket det blåser och från vilken riktning. Det får avgöra om vi tar Lilla bält, Stora bält eller Öresund på vår färd mot Höganäs.

Vi tänker en del på våra norrländska vänner på Bri som har motorstrul och fastnat i Holland. Vi hade ju verkligen hoppats på att vi skulle ses igen och att de skulle komma ikapp oss snart. Men tyvärr verkade det som om de har otur just nu. Vi önskar så att vi kunde flyga hit dem och bogsera dem en bit på vägen.

Hoppas vår lagning av värmeväxlaren fortsätter att fungera, vi är så nära hemma. Men ändå tar vi det lugnt för det är riktigt härligt på havet igen.

Zoooooooom swisch

Se upp alla kossor för här kommer vi susande.

I 30-års-present fick jag av Erik en utflykt med elcyklar och en konvertering av min egen cykel ifall jag gillade känslan. I dag var det dags, en bakfiets (lådcykel) och en vanlig cykel packades för utflykt. Att packa var hur lätt som helst, lådan rymde allt som en småbarnsfamilj behöver, det kändes nästan som om vi skulle kunna bo i den. Sen susade vi skrattandes i väg. Det var hur lätt som helst att cykla med eldrift. Vindpustar och uppförsbackar som i vanliga fall brukar resultera i en massa mummel och gnällande från min sida var plötsligt något kul, en anledning att öka på motorns kraft.

Vi cyklade ut ur Groningen där vi nu befinner oss och tittade på kanalen, samma kanal som vi tidigare åkt båt på. Sen cyklade vi längs med den i timmar och kom till en liten liten by med snurrande mölla och badande holländare (konstgjord sandstrand i kanalen). Där åt vi lunch och lät Gustav sova sin lur på filten i skuggan, idylliskt. Efter en stund blev vi rastlösa och önskade, tvärt om mot vad vi brukar önska, att Gustav skulle vakna så att vi kunde cykla vidare. Så roligt var det att cykla, eller rättare sagt att åka cykel.

Vi har så klart tagit bilder på lådcykeln från alla möjliga håll och mätt lite. När vi kommer hem till landlivet ska det byggas lådcykel, med eldrift.

Bra snurr där på pedalen säger besiktningsmannen. 

Kungen och hans trampande betjänt. 

Trötta trampare. 

Historiens roligaste gunga råkade finnas i en park på vägen hem.