Snart på väg, kanske

Delfinkompisen hoppar runt båten, solen skiner på skog och sandstränder, Gustav har lärt sig säga mustasch. Vi ligger ankrade i en ria som heter Cedeira. Inte riktigt vad vi tänkt oss, men mysigt.

Väderprognoserna har sett väldigt olika ut på sistone, ibland med små uppdykande lågtryck som lömskt hotar med kuling från fel håll, ibland med perfekta vindar. Trots att rapporten såg bra ut igår morse valde vi att bara gå en bit, på rätt håll, längs kusten. Här har vi sovit en natt och skall snart kolla vädret igen. Om det ser stabilare ut ger vi oss av mot Frankrike direkt.

Det ska bli härligt att segla igen, titta på stjärnor, äta godis (vi har haft godisstopp under landvistelsen) och utmana oss själva. Förra gången vi korsade Biscaya tappade vi ju all tro på långsegling med barn (och då hade vi matrosen morfar med). Förhoppningsvis är det lättare att underhålla Gustav den här gången. Annars får vi adoptera bort honom, vi kan inte ha en son som inte gillar långsegling. Tur att han visade intresse för delfinen som dök upp igår, något slags hopp finns det, och han gillar att mata fiskar, med allt som går att kasta. Nam nam, säger han till dem och skrattar.