I väntan på vind

Gustav matar fiskmåsar med gammalt bröd, det fanns inga ankor i närheten. 

Sen min födelsedag har vi fortsatt norrut i rask takt. Raskare än vi först tänkt oss. En dag skulle vi bara segla 15 distans, men när Gustav precis somnat och vi drog ner farten för att inte komma fram för tidigt, undrade Erik om vi inte skulle segla vidare till nästa ria. Det gjorde vi och när vi närmade oss den funderade vi på om vi inte skulle passa på att runda Finisterre, den västligaste spetsen på Spanien, när dyningen var så lugn. Till slut hade vi motoriserat 65 distans och kom fram till Camarinas lagom för en kvällspromenad. Trötta efter tidiga morgnar såg vi fram emot att ta det lugnt några dagar. Men så såg vi en väderlucka en dag senare, som skulle göra det möjligt att segla lite på väg A Coruna. Efter allt motorbuller var vi väldigt seglingssugna så vi bestämde oss för att göra hoppet på 55 distans. Vinden vred inte riktigt så mycket som den skulle, och i början var det rätt jobbig motsjö. Trots det var det väl värt det när vi kunde segla den sista biten. Ibland förundras jag över hur bra det känns att segla. Vi har liksom vant oss vid att köra motor och det är tryggt och förutsägbart i förhållande till att segla. Hoppas vi kan segla mer framöver.

Här i A Coruna har vi fixat lite inför Biscaya-färden och det kommande bröllopet i Fowey (Emelie och Alan). Vi har kollat motorriktningen, spänt riggen, packat gummibåten, tankat diesel och handlat finkläder. Vad som är kvar att göra är en matplan, den ska jag ta tag i när jag skrivit klart det här. Just nu blåser det för mycket där ute på Biscaya, även om det är svårt att tro inne i staden där husen läar och solen bränner. Efter flera dagar med molnfri himmel ser vi faktiskt fram emot lite mulet väder. Vi har passat på att skrubba båten (både uppe och under) och plaskat med vatten. Ätit krabba och druckit vin, ätit kanelglass och druckit smoothies. Vi har det väldigt bra. Dessutom har vi fått hyra en lägenhet det första halvåret hemma, så inte ens det behöver fixas längre. Dagis är också klart. Bara jobb kvar för min del, bara.

P.S
Angående mina "hippieprojekt":
1. Det går bra med vårt icke-användande av schampo, balsam och deo. Håret och huden trivs, eksemen gör det inte. Nyfikna? Kolla in www.nopoo.se. Erik är väl inte helt övertygad om att hans tjocka hår blir rent, men han ska ge det ett tag till. Jag klippte honom idag för att göra det lite lättare.

2. Det går lite lite bra med EC-andet (pottandet). Häromdagen sa Gustav efter en tur i vagnen; bajsa, och pekade på sin blöja. Jag höll honom över pottan och det funkade. Nu är bajsa ett favoritord som kan användas till det mesta, bra att ingen förstår honom.

3. Tygböjorna däremot används väldigt sällan. Jag gjorde ett försök när Erik var i Lissabon och inte kunde rynka på pannan. Men sen dess har jag inte orkat. Gustav är inte så förtjust i att ta på blöja, så de som man drar på som vanliga byxor är lättare.
D.S