En sjungande propeller

Vet ni vad det är? Vi hade ingen aning. Så förra sommaren när det började låta från den nyinstallerade motorn trodde vi att linjeringen mellan backslaget och axelkopplingen blivit fel. Jag la timmar på att sitta i obekväma ställningar med bladmått och nycklar för att få så bra linjering som möjligt. När vi sen startade motorn igen och ljudet fanns kvar kände jag mig rätt uppgiven. 

Nästa steg var att ringa in någon från varvet men jag hade svårt att förstå hur hen skulle kunna få linjeringen bättre. Jag började därför googla ”propeller som låter” och hittade efter ett tag Mary af Rövarhamns inlägg om deras sjungande propeller. Kunde det vara så att vår nya propeller var en sjungande propeller?

Vi ringde gubben på propellerfirman och han var inte alls förvånad, det var ett välkänt fenomen?!. För att testa om det var en sjungande propeller gav vi oss ut ur hamnen och gasade upp, då visade det sig att ljudet bara fanns när vi körde på 1000-1500 varv. Detta stödde teorin om att det var just en sjungande propeller vi fått. 

Om ni vill veta exakt varför en propeller sjunger får ni googla. 
Propellergubben lovade att göra en antisångslipning åt oss samtidigt som de ändå skulle justera vår propeller. Tydligen är det väldigt svårt att räkna ut exakt vilken propeller en båt ska ha. Så vi fick köpa en som de trodde skulle passa och testa den. Det visade sig att propellern var för lätt så pitchen behövde ändras.  
Vi passade också på att få propellern klädd med PropSpeed. En gummibeläggning som ska göra att inga havsdjur kan fastna. När vi fick tillbaka propellern kändes det som den hade ett tunt lager av barnens slajm på sig. Ganska mysigt. 
Nu är propellern tillbaka på sin plats och vi ser fram emot att testa den. Förhoppningsvis är den lite tyngre, sjunger inte och håller sig ren hela året. 

Dags för ett nytt äventyr

Äntligen, 8 år efter vårt senaste äventyr, är det dags igen. I sommar lämnar vi barnomsorg, hemkörd mat och nyrenoverat hus för ett år på havet. 

På sätt och vis blir det en favorit i repris. Vi seglar söderut och övervintrar troligtvis på Kanarieöarna innan vi seglar hem igen nästa vår. 

Den här gången har vi ingen bäbis med oss. Ingen amning varannan timme, inga sovstunder som ska passas in och ingen fängelsehåla i akterhytten. Vi förstår att det kommer nya utmaningar med två barn i skolåldern. Skolämnena ska hinnas med och gnabbet som ofta uppstår efter lång tid på liten yta ska undvikas. 

Men det ska bli så kul att visa barnen långseglarlivet. Vi ska upptäcka alla ställen tillsammans och provsmaka kakor längs vägen. Och låta allt ta tid, vara spontana och strunta i vardagen. 

Godkänd och redo för havet

Efter många vändor till båtaffärer och mycket klättrande upp och ner från motorrummet är nu allt klart med motorinstallationen. 

Genomföringen är bytt till en större i komposit. När vi bytte förra gången tog vi en konventionell men nu har de i komposit funnits i så många år att det känns som ett säkert alternativ. Den tidigare genomföringen hade en sil, den här har det inte. Vi har diskuterat fram och tillbaka huruvida vi ska sätta på en sil. Fördelen utan är att man kan koppla loss slangen vid sjövattenfiltret och trycka igenom något för att avlägsna eventuella plastpåsar, med en sil är det svårare. Men silen gör förmodligen att det fastnar något mer sällan. Nu är det dags för sjösättning och vi har inte hunnit sätta någon sil så vi testar utan den här säsongen. 

Elbrytarna är nya och jag har satt in ett skiljerelä som gör att bankerna kopplas ihop när det kommer laddning på någon av dem. En liknande lösning som vi installerade på Cantare inför hennes långsegling. Vi behövde också köpa grövre kablar till nya motorn. De gamla var underdimensionerade. 

Den nya motorn roterar inte på samma håll som vår gamla. In i det sista hoppades vi att det skulle gå att byta riktning på backslaget. Men det gick inte så vi fick köpa en ny. Vilket kanske ändå hade behövs då propellergubben räknade ut att vi behövde en större till den här motorn som har en annan utväxling. 

Vi har också passat på att installera en repskärare på propelleraxeln. Det kommer kännas skönt nästa gång vi kör motor utanför Portugal. Där är så många fiskenät som är svåra att upptäcka i god tid att man alltid är lite beredd på att fastna i ett. 

Kullaviks båtvarv kom förbi och kontrollerade installationen och vi startade motorn för första gången. Den var lättstartad och vi fick godkänt med kommentaren ”det ser proffsigt ut”.

Verktygen är undanstuvade och dynorna i. Mysigt, tycker barnen. Dags att sjösätta idag. Lite nervöst med ny genomföring och en massa nya slangar och slangklämmor. Sitter de tillräckligt hårt?  

Nu är nya motorn på plats

Tidigare i vår lånade vi en jigg av Kullaviks båtvarv för se hur den nya motorn passar på den gamla motorbädden. Det visade sig att den passar ganska bra. Morfarn fick i uppdrag att fixa fyra plattjärn med hål både för den nya motorn och den gamla. Dessutom gjorde han två extra plattjärn att lägga emellan för att vi skulle kunna kasa motorn framåt. Det behövdes eftersom ingångsskottet sitter så att det inte går att sänka ner motorn på exakt rätt plats.

Sen Fria kom hem har vi målat om i motorrummet. Skruvat loss allt som eventuellt skulle kunna vara i vägen för motorn. Monterat de rostfria plattjärnen. Bytt cutless-lager, vilket visade sig vara svårare än väntat. Det gamla satt fast med en skruv som var inplastat på ett sådant sätt att huvudet inte alls syntes. 

Jag har också gjort en lång lista på allt som behövs för att koppla in motorn. Mycket är beställt, men en del väntar vi med tills det är lättare att mäta.

I dag var det dags att lyfta i motorn. Spänningen var hög, skulle plattjärnen passa? De främre passade bra men en av de bakre stämde inte helt. Hm..av någon anledning så var den motortassen snurrad. Vi fick lyfta upp motorn igen, skruva loss motortassen och vrida den 180 grader. Då passade den, puh.

Sen blev det dags att gå in till barnen och titta på ”Bäst i test” så jag hann aldrig ta någon bild på motorn i båten. 

 

På gång igen

Nu har vi ägnat några år åt att fixa på huset och få ordning på alla rutiner kring vinterförvaringen av båten. Dynställ och båttillbehörslager är skapade i källaren. Vi har fått koll på hur vi riggar av och på båten själva. Dessutom har vi kommit på hur vi lättast fyller eller tömmer Fria på våren och hösten. Vi gör det till en lek att langa grejer i och ur båten, gärna genom flera olika däcksluckor, då går det att nyttja all tillgänglig arbetskraft. 

Så nu är det dags att göra något lite mer spännande, nämligen ett motorbyte. Det var egentligen inget fel på den gamla motorn, förutom att vi lagat värmeväxlaren med epoxi. En 30 år gammal motor kan visserligen fungera många år till men den kan också börja bråka när som. Framför allt vi trötta på den höga ljudnivån som förstör lugnet till havs. Motorn åkte ur när vi lyfte båten i höstas och sen sålde vi den snabbt. Jag hade ingen aning om att andrahandsmarknaden för gamla båtmotorer var så het. 

I många år har vi sparat lite pengar på ett speciellt båtmotorkonto. Nu är kontot tömt och istället har vi en jättefin ”Yanne” i garaget, en 40 hk Yanmar common rail-motor. Eftersom morfarn sa: ”ni kan lätt installera den själva”, eller nått likande, har vi bestämt oss för att göra just det. 

Idag har vi för första gången någonsin kört hem Fria till huset. Det var nervöst när vi skulle under telefonledningarna. Vi betraktade Frias långsamma framfart med spänning och pustade ut när det visade sig att vi hade drygt 10 cm marginal till vindgeneratorn. Nästa spänningsmoment var att se om det gick att backa upp henne på vår uppfart som lutar en del. Det gick faktiskt utmärkt. 

Vår utsikt från köksbordet är nu ännu vackrare och det kommer gå att langa över fika från balkongen till Frias sittbrunn. Drömmen om att kombinera huslivet med båtlivet och familjelivet är nu uppfylld. Dags att börja fixa.

Båtlivet är pausat

Mitt i vårförberedelserna och sömnaden av det nya sittbrunnstältet hittade vi ett hus. Det var så rätt för oss. Verkstad i källaren (för båtfixande), sluttningstomt med utsikt över åkrar (gillar skåningen) och berg norr om huset (gillar göteborgaren) och cykelavstånd till en väldigt mysig hamn, Vallda Sandö. Dessutom överkomligt pendlingsavstånd till våra jobb.

Vi var tvungna att uthärda en hård budgivning men vann till sist. På köpet fick vi städa och tömma ut det som säljaren, en äldre tant, inte ville flytta med sig. Sju vändor till tippen har vi hunnit med hittills.

Så, vi ställde in Fria igen och la ner det påbörjade sittbrunnstältet i en flyttkartong. Första helgen på semestern flyttade vi in och sen dess har vi fixat med huset. Fast vi har tagit paus ibland och njutit av den fantastiska naturen runt omkring oss. 

Nu när vardagen är tillbaka och barnen inskolade på nya förskolan är det härligt att komma hem till huset efter en arbetsdag. Barnen kan vara kvar ute i trädgården medan jag gör en kopp kaffe och städar undan i köket. Vilken skillnad mot att bo tre trappor upp utan hiss i stan.

Fria då, jo har vi tur får vi en plats till henne i hamnen till nästa sommar. Då kan vi cykla eller gå till henne när vi vill, vilken lycka! Trots att fokus varit på landlivet den här sommaren finns drömmarna om segling kvar. För att få det att funka med skolgång och arbeten har vi jobbat mot en vardag där Fria kommer vara närmre och på så sätt kan vi förlänga seglingssäsongen och möjliggöra fler korta turer. Dessutom är det bättre med ett hus att hyra ut än en bostadsrätt om vi i framtiden vill långsegla igen, och det vill vi ju såklart. 

Fusk

I år fuskade vi och flög ner till Gran Canaria. Vi flydde från vintermörkret och förskoleförkylningarna för att njuta av solen och familjetid. I en månad har vi bott i hus på olika delar av ön. Sista dagarna bodde vi i Las Palmas och passade på att umgås med vår långseglarkompisfamilj som fortfarande är kvar i hamnen. Vi gick till "våra" lekplatser och kände oss som hemma när vi besökte marinan. Det är oundvikligt att börja drömma om seglingsäventyr även om vi inte har några riktiga planer. Kanske blir det en Själlandruntomsegling i sommar. Vårrustningssuget har i varje fall kommit nu när vi är tillbaka i Göteborg. I år står nytt sittbrunnstält på önskelistan så det är dags att börja måtta och beställa tyg.