Kaffe med get

Här i hamnen betalar man i förskott. Många ligger en hel säsong så då är det ju lätt. För oss som bara är här en kortare tid och tror att vi skall komma iväg innebär det istället att vi får gå ganska ofta runt hela hamnen bort till hamnkontoret för att betala. Gustav och jag brukar gå dit någon gång i veckan . På hamnkontoret finns det två anställda, vi kan kalla dem "den äldre" och "den yngre", både oerhört snälla och hjälpsamma.

Den äldre var personen som skrev in oss när vi kom hit i början av februari. Gustav var lite rastlös vid det tillfället så den gulliga farbrorn gick och hämtade en godisbit till honom. I det läget kunde jag ju sagt "tack men nej tack, han äter inte godis ännu" men det gjorde jag ju givetvis inte. Jag log och tackade, gav godiset till Gustav med pappret på, skyndade på så mycket det gick och så fort jag kom utanför dörren tog jag godiset från Gustav precis innan han lyckats gnaga sig igenom förpackningen. Man vill ju inte visa sig otacksam, liksom. "Snyggt där Erik", tänkte jag, "den situationen löste jag utmärkt". Tydligen inte. Varje gång jag kommer dit för att betala och den äldre jobbar så reser han sig glatt upp och hämtar godis till Gustav. Varje gång måste jag smussla ner/iväg/bort godiset innan Gustav forcerar förpackningen. Det börjar bli svårt, Gustavs vilja växer dag för dag men det tar emot att säga "tack snälla herr hamngubbe för allt godis, verkligen gulligt, bara det att efter fem gånger har jag inte lyckats klämma ur mig att barnet inte äter godis och att jag istället varje gång satt i mig det på väg hem till båten". Jag kommer inte säga det, jag kommer smussla och få godis som belöning för mitt smusslande.

Den yngre och jag har däremot en mer avslappnad relation. Han har hjälp oss med lite ditt och datt under tiden här och nu senast berättade han om sina matvanor, bland annat är han besatt av svenska burkar med makrill i tomatsås som han fått från passerade båtar. De norska är däremot inget att ha. Nu senast berättade han om hur hans tydligen mycket kanariska frukostmat / -dryck ser ut. Först kokar man kaffe och värmer mjölk, blandar ihop och slänger i lite råsocker. Inget konstigt, en vanlig sockrad kaffe latte. Sedan slänger man i några skedar gofio som är ett slags kanariskt mjöl gjort på rostade spannmål och salt. Verket fullbordas med fuerteventuriska getosttärningar som man kastar i så det får smälta lite i kaffet. Det låter sjukt, det sa jag till honom. Han svarade att det var hur gott som helst, att det var den perfekta frukosten och att man lätt stod sig fram till lunch på den. Allt med kaffe i är ju värt att testa och eftersom jag inte har så mycket viktigt att göra på dagarna när frugan sitter och pluggar så sprang givetvis jag och Gustav till mataffären och köpte gofio och getost. Efter lunch var det dags att prova denna mystiska blandning. Förväntningarna var låga. Getost i kaffet? Kom igen. Men faktisk, det var inte så himla dumt. Lite gott faktiskt. När man tänker på det så är det ju en normal frukost med kaffe, mjölk och en macka med (get)ost, bara att det är blandat och i någon slags sörjig vätskeform.