Natt på havet

Jag vaknar vid sidan om en sovande varm Gustav och njuter av att känna mig ganska pigg. Efter en stund undrar jag om det går att krångla sig ut ur akterpiken med alla vadderande kuddar och barngrind. Sakta sakta byter jag ut min kropp mot täcket och trillar nästan ut till slut. 

Vinden har mojnat och Fria rullar från sida till sida. Det var det som gjorde att Gustav hade så svårt att somna. När vi lämnade Leixoes var det bra vind och vi seglade i en behaglig slör. Nu närmar sig klockan midnatt och jag tar över vakten från Erik. I början känns det nästan lite obehagligt, det var så länge sen vi gick på natten. Runt om kring oss böljar havet och jag hör hur vi tar oss fram igenom det. I mörkret känns alla vågor stora, även om jag förstår att de är små eftersom det inte blåser. Fiskmåsarna som ligger och guppar på ytan är förvillande lika fiskeflaggor. När det var ljust kändes det som en sick-sack-bana mellan flaggorna, nu har jag ingen aning om hur nära vi är att fastna.

Jag plockar med mig både frukt och kakor upp i sittbrunnen. Ungefär samtidigt som jag slukat hälften av kakorna, jag måste ju lämna en del till Erik, börjar allt kännas bättre. Ögonen har vant sig vid mörkret vilket gör att jag ser hur lugnt havet är och allt känns mindre dramatiskt. Stjärnorna tindrar och vågbruset är lugnande. Med mössa, helly-hansen tröja och långbyxor är det lagom varmt. Jag går ner och gör två koppar te, kopparna är så små att det är lika bra att göra två på en gång. Till dem tar jag två eller kanske tre kakor, Erik vet ändå inte hur många där var från början, det var jag som handlade. Jag tittar till min söta son som verkar sova djupt i sin kuddborg och återvänder till sittbrunnen. 

Bakom oss närmar sig en båt, efter ett tag ser jag att det är en segelbåt och förstår att det är  Bri som vi kompisseglar med. Erik tappade bort dem i mörkret. Det är mysigt att kompissegla, det är både tryggt och kul att ha någon att prata med på VHFen. I solnedgången passade vi på att fotografera varandra och turades om att vara på solsidan. För att inte trassla in oss i varandras fiskespölinor vevade vi hem krokarna. Då upptäckte vi att vi fått en fisk. Första fisken sen Sverige. Den är efterlängtad och vi har jobbat hårt för att få den. Sen vi kom över Biscaya har vi fiskat hela tiden, oftast med två drag. Vi har skiftat drag, köpt nya och testat olika längder på linan utan att få minsta lilla fisk.

Nu vaknade Gustav, vaktskifte strax innan tre.

Så var var jag nu, gryningen närmar sig och jag har gått på min vakt igen klockan sex, jo fisken. Vi har drömt om guldmakriller och minitonfiskar, dragen vi använder har vi köpt speciellt för att få dessa fiskarter. Triumfen och öl- priset till första båt som får fisk, det är inte bara vi som varit utan fiskelycka, borde ha varit stor. Men, vad vi fick upp var en ej så exotisk horngädda. En långsmal fisk, med en mängd gröna ben, som brukar nappa när vi försöker få makrill där hemma. Typiskt. Jaja, allt går att grilla, vårt nya mantra. 

Vinden har börjat blåsa från land denna gång, det luktar skumt, någon slags tånglukt. Snart dags att rulla ut kroken igen, det nappar bäst i skymning och gryning. Undrar om det finns något mer än horngäddor i havet? 

Det är något speciellt med att se dagen gry. Allt har gått bra under de mörka timmarna och jag slappnar av en aning. Det är lättare att bedöma avstånd och kurs på andra båtar och de irrande fiskebåtarna blir lättare att parera. Kusten syns genom diset och luften är frisk. Doften har ändrat sig igen, nu luktar det skog, en ren doft tycker jag. Himlen är rosa och hela min värld är vacker. Vi borde nattsegla varje dag, på natten trivs tankarna och jag blir glad av att se solen gå upp.

Kompissegling med Bri.

Den stora fångsten.

Solnedgång.

Gustav i kuddborgen.

Nazare i soldiset.

Vi ligger sen en liten stund förtöjda i den väldigt lugna klubbhamnen i Nazare. Det kostade 8 euro, staden har gratis internet nästan överallt och hamnkaptenen var väldigt trevlig. Erik pratar redan om att stanna här i flera veckor, fast han har inte varit längre än till hamnkontoret.