Kanalsegling och bröllop

Oj vad tiden gick fort här. Vi var nyss utmattade Biscayaseglare känns det som men det har nästan gått två veckor sedan dess. Vi tog oss vidare från Frankrike till England, seglingen över kanalen var både härligt och spännande. Vi tog innervägen genom Chenal du Four till en början, perfekt tidvattentiming gav oss flera knops medfart de första timmarna. Sedan dog vinden och vi var rädda för att det skulle bli motorgång igen men runt solnedgång kom det en trevlig halvvind på 5-7 m/s som vi myste med hela natten. Det var fullt av handelsfartyg, fiskebåtar och andra segelbåtar på vägen över och när dimman dessutom kom var vi glada för vår radar och för vår AIS. På morgonen dog vinden samtidigt som solen kom och vi seglade / drev ett par timmar med tidvattnet. Runt lunch förra måndagen kom vi fram till Fowey som har varit det enda planerade målet under hela året. Marias bästa kompis skulle gifta sig med den brittiska segelmakaren hon träffade under seglingarna med Cantare för fyra år sedan. Det var skönt att vara där nästan en vecka innan så vi kunde umgås lite med brudparet och vara i ett riktigt hus på dagarna. Varm dusch, tvättmaskin och fungerande internet är landlyx vi glömt att vi gillade. Sakta med säkert kom släkt och vänner till Fowey och vid bröllopet i lördags var den lilla staden Fowey invaderat av svenska och engelska bröllopsgäster. Det blev en mycket trevlig kväll, dessutom gjorde Marias mamma en alldeles oerhört uppskattad insats som barnvakt under kvällen och natten så vi fick vår första natt utan Gustav sedan han kom för nästan ett och ett halv år sedan.

I måndags seglade vi vidare österut längs Englands kanalkust och kom fram till floden som leder upp till staden Salcombe där vi nu ligger ankrade två nätter för att vänta ut lite blåst och sjö som drar in med ett lågtryck från Atlanten. Vi blev påminda av hur mycket vi saknar den svenska allemansrätten när hamngubben, som till sitt försvar är mycket trevlig och hjälpsam, kom förbi och ville ha 10 pund för att vi låg ankrade på floden. Det är väl så det fungerar här helt enkelt. Vi hoppas att vinden skall dra över i natt så att vi kan fortsätta det dryga dygnet till Brighton. Där kommer jag hoppa av ett par dagar för en blixtbröllopsvisit på Hamburgö medan Maria tur får ta hand om tre besökare som skall segla med oss i tio dagar och hoppa av (om vinden vill) i närheten av Amsterdam. Det känns väldigt konstigt att vara så nära hemma nu och hjärnan kan inte låta bli att tänka på landlivet.