Besöksdrös och luslös

Efter påtryckningar från olika håll kommer här en uppdatering om hur vårt liv ombord ser ut just nu. Till att börja med kan vi berätta att vi lyckades lösa motorproblemen vi skrev om i förra inlägget. Vi hade ju Victor på besök, han hittade en sistaminutenbiljett tur och retur för 300 kr och extraprisälskande som han är kunde han inte motstå frestelsen att flyga ner till solen. Det fina med Victor, förutom att han gillar extrapris och är en toppenvän på alla sätt, är att han roade sig hela sommaren 2012 med att byta motor i sin träsnipa. Efter alla hundratals timmar i båten nere på ångbåtsbryggan i Göteborg var han redo att ta sig an vår motor som hamnat lite snett. En glad tysk lånade ut ett bladmått, Maria och Victor skruvade och pillade och jag och Gustav gick upp i staden och drack kaffe. Ypperlig arbetsfördelning. När vi kom tillbaka ner till båten igen var motorn tillbakaflyttad och missljudet borta.

Klockan hade tickat fram till långt in på eftermiddagen men vi bestämde oss ändå för att ge oss av från Teneriffa mot Gran Canaria. Första delen var lite blåsig, vinden snurrade som vanligt runt öarna och accelererade. Vi krängde och guppade på rätt ordentligt ett tag och Gustav visade att ryktet vi hört om att barn inte blir sjösjuka innan de kan gå verkar stämma. Gustav går ju riktigt bra nu och jag hann precis skicka upp honom från leken inne i båten till Maria i sittbrunnen innan han kräktes (mestadels över Maria). Ett tag senare lugnade sig vinden och resten av turen över till Las Palmas var härlig. Vi kunde segla den största delen av vägen, bara de sista två timmarna fick vi använda motorn. Klockan var nog runt tre på morgonen när vi kom in i den enorma gästhamnen här i Las Palmas. Kul med ny hamn och kul för Victor att få segla lite efter både lus- och motorincident.

Samma dag vi kom till Las Palmas flög Victor hem men bara 12 timmar senare kom nästa besökare ner i form av Anders som trotsat sin flygrädsla för att få en chans att bränna ansiktet grisrosa och lyssna på barnskrik i småtimmarna. Det är härligt med besökare, speciellt nu när Maria sitter och pluggar hela dagarna och jag och Gustav går på våra dagliga lekplats-mataffär-rundor. Gustav är ju go och så men det är ju inte så ofta han drar en spontan ordvits, än mer sällan skrattar han åt mina. Det gjorde Anders, vilket var fint. Maria gottgjorde sig själv genom att ta en dag ledigt från pluggandet i lördags så vi hyrde bil och körde upp i bergen och tvärs över ön. Jösses alltså, Gran Canaria har en fantastisk natur. Vi vandrade i bergen och fikade vid en liten sjö och glömde bort både storstaden Las Palmas och de bleka strandtyskarna. Sedan åkte vi ner till Puerto Mogan på sydsidan av ön och blev påminda om att de finns, tyskarna. Kontrasterna mellan olika delar av öarna är enorma: 99% av ytan är underbar natur och mysiga vanliga byar och städer, 1% av ytan är sydkustturistorter med tätt packade solstolsstränder och rätt packade inkastarrestauranggäster. Jag föredrar samma ratio i besökstid som i arealuppdelning mellan dessa två kategorier.

Sedan kom dagen då även Anders åkte hem, så nu är vi bara tre på båten igen. Förhoppningsvis. Efter Anticimex-Carlos ingripande för tio dagar sedan har vi varken sett eller känt tecken på att våra otrevliga gäster överlevt. De flesta av våra textilier ligger fortfarande i karantän i dubbla plastsäckar i väntan på att faran skall vara över. På torsdag kommer Anticimex-Pepe, Anticimex-Carlos kollega, för att bjuda eventuella överlevare på ytterligare en dos smaskigt gift medan vi tre tar in på hotell en natt. Sedan börjar arbetet med att gå igenom alla säckar med textilier och torktumla rubbet så att vi vet att alla inneboende dör döden. Det kommer ta ett tag. Om någon av er där hemma i vintermörkret känner att ni inte har något att göra på dagarna kan vi varmt rekommendera vägglöss. Skaffa ett par stycken och låt dem få fäste ordentligt, sedan kan vi garantera att du inte får en lugn stund på minst ett par veckor. För en maximal upplevelse lånas med fördel även en ettåring in under denna period.

Lussituationen till trots har vi det ändå väldigt bra. Vi går här i solen och pratar med de svenska och brittiska båtpensionärerna på bryggan. Vi går upp till de utmärkta lekplatserna och tittar på när Gustav socialiserar med jämnåriga spanska barn. Vi går till fruktaffären och köper bananer och annan frukt som odlas här på ön. Vi funderar över vart man skulle kunna se OS-ishockeyn. Vi njuter av någon slags långseglarfamiljevardag.

(Missa inte inlägget nedanför, där finns bilder från december)