Det var värt det

Utsikt från Fria.

Glad Gustav, leker själv i båten.

Egentligen borde vi inte seglat iväg. Vi hade haft en dålig natt och inte sovit speciellt mycket. Vinden var sydlig och skulle vara det under hela seglatsen, om än svag, och vi hade inte hunnit förbereda oss ordentligt. Men när jag tidigt på morgonen i onsdags såg en annan båt i hamnen ge sig av blev jag så sugen. Jag hade ändå inte lyckats somna om sedan Gustav väckt oss vid tretiden och tyckte det var lika bra att kolla vädret. Jag såg en lucka, den enda möjligheten den kommande veckan. Det såg inte heller ut att bli så mycket bättre därefter. Vi hade börjat skämta om att flyga ner till Teneriffa för att fira jul. Något som kändes helt fel men ändå som ett möjligt scenario. Hur som helst bestämde jag mig för att väcka Erik, trots att jag visste hur trött han var.

Det kändes rätt för oss båda, vi bestämde oss för att satsa. Gustav blev glad när han vaknade vid sjutiden och upptäckte att båda föräldrarna var uppe och fixade. Sjöstuvning, mathandling, utcheckning och torkning av Gustavs bilstol, som visade sig vara blöt, hann vi med på samma tid som vi i normala fall tillagar frukostkaffet på.

Utanför hamnen möttes vi av obekväma vågor, sådana som är oregelbundna och från flera håll. Skulle vi orka? När det blev djupare, ungefär 2000 meter, blev vågorna bättre och solen tittade fram. Trots det blev det ett jobbigt första dygn. Gustav uppförde sig exemplariskt och lekte en hel del sittandes i sin bilstol. Men min sjösjuka har visst kommit för att stanna och Erik var inte heller helt pigg. En bajsblöja eller två är inte det bästa då.

Vi siktade på Teneriffa eftersom det såg ut att vara svagast motvind om vi gick dit. Egentligen ville vi till någon av de västligare öarna, La Gomera eller La Palma. Så när vinden vred mot sydöst, blev det mer fördelaktigt att gå mot La Gomera, då ändrade vi oss. När vi sen började tycka att även den andra dagen var rätt seg ändrade vi oss igen och började sikta på La Palma, den närmsta ön, med risk för lite starkare motvind och regnskurar.

Nu när jag skriver det här, ligger Gustav och sover i akterhytten och Erik på läsidan i salongen. Ibland vaknar Gustav men då räcker det oftast att Erik pratar med honom för att han ska somna om. Vilket framsteg. Han börjar nog inse att mamma inte kommer och ammar honom så fort han vill. Det blåser lite mer, precis som vi befarade, men än så länge gör vi god fart. Vi har en bit av storen och pyttelite av genuan ute för att stabilisera båtens rörelser. Förhoppningsvis är vi framme i huvudstaden Santa Cruz de La Palma vid sextiden i morgon bitti.

Åh vad jag längtar efter en stilla båt. Ibland drabbas jag av tvivel, gillar jag verkligen att segla? När de hände tidigare idag lagade Erik två omgångar kaffe till oss och då blev jag positivare igen. Så pass positiv att jag drömde om att ha en extra båt nere på Kanarieöarna.

I vårt kylskåp ligger en dorado, en guldmakrill. Vi fick honom i morse på kanske femton meters avstånd från båten. Sen vindsurfaren seglade in i vår lina har vi inte mer på rullen. Det kändes aningen löjligt att lägga ut draget. Men det har faktiskt hänt mig en gång på förra långseglingen att en dorado nappat på en krok precis intill båten. Erik tog upp den medan jag sov, han hade tydligen försökt väcka mig genom att ta tag i mina ben. Jag trodde han skämtade när han sa att vi fått fisk, jag hade inte hört minsta lilla duns trots att den sprattlat.

Kanske beror det på vårt nya vaktsystem att jag sov djupt. Jag har numera vakt från det att Gustav somnar till så länge jag orkar. Sen har Erik vakt tills Gustav vaknar. Då får den som inte har vakt en chans att sova mer sammanhängande, det känns som ett bra upplägg.

--------

De sista timmarna blev som väntat blåsiga, vindmätaren gick upp mot 13 m/s och vågorna blev branta och krabba (nu förstår vi vad "rippled" från väderrapporten betyder). Fria krachade in i vågorna. Jag som försökte sova i akterhytten hade fullt sjå med att hålla i Gustav och försöka lugna honom. Vi slumrade till ibland men det var först när vi kom närmre land och vågorna la sig som vi somnade. En liten stund senare väckte Erik oss eftersom det var dags att gå in i marinan. Vinden gick ner till 3 m/s och doften av skog mötte oss.

Det är gott om plats i marinan och vi har en dubbelplats för oss själva. Vilket tydligen är bra när det blåser upp i nästa vecka, då kan vi lägga tampar åt alla håll och slippa en del av rycken. Efter en kort tur i byn gick vi till seglarklubben och tittade på den utomhuspool som vi har tillgång till. Vi blev väldigt positivt överraskade. Det fanns en barnpool, en 25 meters bassäng, en lekplats, trädäck och solstolar. Här kan vi tänka oss att bli inblåsta.

Dags att steka fisk.