Igår började vi tvivla. Vi tvivlade på om vi någonsin skulle bli färdiga, om det var för sent för avfärd och om det skulle funka med Gustav. Vi hade ju tänkt ge oss iväg för tre veckor sen men allt har tagit så lång tid att fixa när en av oss (ibland båda) måste ta hand om Gustav. Dessutom har sömnbristen gjort oss fumliga och glömska. Vi funderade på om vi kommer orka segla om han fortsätter att sova dåligt och om vi kommer kunna segla på natten. Vår rymningssäkra sjökoj som vi gjort till honom forcerade han under vår provnatt i båten. Så vi måste tänka om i var han ska sova. Förra veckan började han dessutom krypa och resa sig mot saker så han gillar verkligen inte att sitta still. Hur ska det gå när vi seglar?
Men idag efter en hyfsad natt är vi muntrare och har fyllt bilen för att flytta ut i båten. Nu känns avresan genast närmre och livet roligare.
Ge er av bara! Det kommer gå kanon!
SvaraRadera/Tobias